Citat ur Leif Strandbergs Vygotskij i praktiken

12 12 2013

S 13. Kort och gott, den framgångsrika elevens mest utmärkande kännetecken är aktivitet
Jag håller helt med Leif Strandberg i hans reflektion kring att de elever som är mest aktiva är de som är mest framgångsrika. De elever som ägnar tid åt sitt lärande är de som lyckas bäst. Men hur ska man lyckas fånga upp de elever som inte är lika aktiva? Hur gör man med den elev som inte har lika bra kontakt med sin lärare, som inte samtalar lika mycket med vuxna och kamrater, den som inte placerar sig strategiskt i klassrummet för att på bästa sätt lära utan kanske hellre placerar sig enligt en strategi om att slippa synas och delta? De elever som aldrig frågar eller aldrig vill svara på en fråga utan mest bara sitter av tiden, hur gör man med dem för att öka deras aktivitet? Det är nog en av de största utmaningarna jag stött på, under min korta period som lärare. Att fånga elever i deras intressen och där de befinner sig är ju ett sätt att gå till väga men hur gör man då när det finns vissa områden man är tvungen att arbeta med i skolan. Finns det till exempel en flicka vars största intresse är hockey – ja, då kan man antagligen anpassa en hel del av skolarbetet för att det ska passa och locka henne. Exempelvis läsandet av böcker, skrivuppgifter, engelska och en hel del matematik går att anpassa efter den flickans intresse. Men när man kommer till området där vi ska lära oss om till exempel olika religioner, då är det inte lika lätt att anpassa arbetet efter varje elevs intressen. Hur gör man då?
Jag har själv inga riktiga svar på mina frågor och mina egna reflektioner men jag tror ändå någonstans att om man varierar sitt undervisnings/arbetssätt – använder olika verktyg och metoder och inte fastnar i samma mönster – och är engagerad i ämnet själv som lärare så smittar nog detta av sig på i alla fall några elever och något arbetssätt eller några verktyg kan alltid passa någon elev.

Sid 55 Läraren berättar: Det är en tröst det Vygotskij säger att det inte gör något att det jag säger till att börja med befinner sig huvudet högre än eleverna
Det här är något jag som lärare behöver tänka på och bli bättre på. Jag har lätt för att förenkla saker kanske lite för mycket. I vissa fall tror jag att det är bra att ”skala av” och förenkla för att eleverna ska kunna uppfatta det vesäntliga och kärnan inom området. När jag däremot läser en bok för eleverna är det ju otroligt onödigt att ändra lite svårare ord till ord som jag är säker på att de kan och förstår. Jag är medveten om att jag gör detta och brukar försöka läsa alla ord som de står, även de svåra, för att sedan förklara för eleverna vad de betyder. Dock är det något jag behöver bli ännu bättre på för fortfarande sker det utav bara farten att jag ändrar i texten under tiden jag läser. I en saga eller i en bok gör det ju dessutom ingenting om eleverna inte förstår precis alla ord. Sammanhanget och bokens helhet framgår ändå även om de missar något ord.




Arne Tragetons bok ”Att skriva sig till läsning”, citat sid 64

29 08 2012

”Varför undervisar vissa lärare hela klassen samtidigt på en bokstav i taget, trots att de vet att undervisningen ska anpassas efter de olika elevernas behov och språkkunskaper?”

Trageton förespråkar datorskrivna bokstäver och menar att det är slöseri med tid att lärare satsar på gemensamma genomgångar och träning av handskrivna bokstäver. Barn utforskar och lär sig genom att leka med bokstäverna. Mina tankar just nu är att det ena inte behöver ställas mot varandra. Det kan inte vara skadligt att träna på att skriva bokstäverna enligt gängse regler, uppifrån och ned.

Jag har sett att många elever gillar att fylla i bokstäver, och det kan göras lustfyllt med sång och musik. Nu ska jag undervisa i ASL och det låter spännande att elevernas bokstavsträning sker i skapandet av egna texter. Dataskriften kan användas till utforskandet av alfabetet och eleven får möjlighet att göra ett eget urval av bokstäver. Det ska bli intressant att höra hur ni gör med bokstavsarbetet.

Jag arbetar i en etta och har en idé om att eleverna ska få skapa egna kasperdockor och skriva en person-beskrivning, miljöbeskrivning och sedan interagera och skriva ett litet manus i spökskrift. Jag lyssnar och de berättar, och sen skriver jag ned manus utifrån deras skådespelande. När det är dags för det arbetet vet jag inte nu. Just nu ska min klass träna på inloggning och skriva i world, klippa och klistra, och emellanåt slänger jag fram någon bokstav som ett komplement. Och snart är vi igång.

Dataskrivandet kommer ske i halvklass och parvis och följa en viss ordning. Exakt hur allt ska se ut, vet jag inte i skrivande stund…..




Munksund, logg Arne Tragetons bok ”Att skriva sig till läsning”

28 08 2012

”Skrivmodellen får följande numera välbekanta utseende: idéfas – första utkast – respons – nytt utkast – respons – omarbetning – språklig förbättring –slutprodukt – eventuell publicering”

Skrivandet på dator och enkelheten att ändra i texten med snabba klick gör texten mer lättarbetat än om det vore skrivet för hand. Det går att klippa, kopiera och klistra. Författaren får snabb

respons av kompisen, kreativiteten flödar och glädjen blir stor. Det handlar inte bara om att göra en färdig produkt. Det ger personlig utveckling genom att egna tankar och bilder

kommer på pränt. Tidigare har jag nosat på ASL, och min erfarenhet är att det är stimulerande att arbeta i par och hjälpas åt att skapa. De flesta barn är bevandrade i

datorns värld. Det är kul att skapa text och lägga in bilder! Det är fint att få berätta och förklara sina tankar, det skapar bra diskussioner och ger direktrespons på berättelsen.




Munksund, logg Arne Tragetons bok ”Att skriva sig till läsning”

28 08 2012

Citat: ”Bokstavsräckor som representerar en skrift i ”hemlig text” är lätt för barnen att läsa” som en berättelse.” (sid145 rad 1)

Jag minns en dag när jag hämtade min stolta son från förskolan i Jävre… Han hade med sig en ”bok”, med egentillverkade bilder och text. ”Boken” var skriven i spökskrift och han läste den stolt för mig då vi kom hem. Berättelsen hade en tydlig början, röd tråd i handlingen och ett tydlig slut. Han läste berättelsen flera gånger och jag fascinerades över hans glädje att läsa, och berätta till bild och text!




Kullenskolan citat och kommentarer till Arnes bok

28 08 2012

 

  1. Bokstäverna ska inte åtföljas av några illustrationer, eftersom barnen då får ytterligare ett problem med att tolka teckningarna och komma på vilken bokstav illustrationen är avsedd att representera. (sid 59)

 

Det här har vi aldrig tänkt på förut, de allra flesta ”alfabeten” är ju illustrerade , alla med olika bilder. Därför är det bra i ex. spelet ”klicker” där det alltid är samma bild till samma ord.

 

  1. Först så trycker du på den där……. sen måste du vänta…… och så trycker du på den där……… sedan får du vänta……… och sen så trycker du på den där…… och nu kan du börja skriva.(sid 60)

 

Håller helt med, det tar alldeles för lång tid och är för många moment innan eleverna kan börja skriva. Tidigare kom skolrak 24 upp automatiskt, men nu måste en pedagog ställa in det varje gång för varje elev.

 

  1. På alla datorer markerar man med en svart tuschpenna eller vit korrigeringsfärg gränsområdet mellan vänster och höger hand, vilket gör det lättare för barnen att se vilket område som hör till vänster hand och vilket som hör till höger hand. (sid 64)

 

Så har vi gjort i alla år, vi har även markerat ctrl, alt och delete knapparna, allt för att underlätta för eleverna.




Kullenskolan tidigare erfarenheter/nuläge

28 08 2012

Vi har jobbat i många år med ASL, eftersom en kollega till oss var med i uppstarten för ASL i Piteå. Däremot har vi inte fått gå utbildningen tidigare, så det känndes som det var dax för oss nu.
Vi har en grupp på 31 6-åringar (oskrivna kort) så just nu håller vi på att träna inloggningarna med eleverna, för vi har sett att det tar väldigt mycket tid av ”skrivtillfället” om dom inte kan logga in. Det känns viktigt att ta få barn vid varje skrivtillfälle för att i lugn och ro få förklara och visa vad vi ska göra.
Vi har också tänkt att bli bättre på att låta eleverna få visa och berätta om sina alster för varandra.

Stina och Eva-Marie kullenskolans förskoleklass




Att skriva sig till läsning – Arne Trageton

27 08 2012

Citat 1: ”Vad händer om vi vänder på läs- och skrivinlärningen och gör den till ett skriv– och läslärande?” [….] ”Varför har den typen av tankegång inte slagit igenom tidigare?” (s.137)

När jag läser böcker till denna kurs och på olika bloggar på internet så förstår jag inte varför ovanstående tankegång inte skett tidigare? Det ska bli spännande att efter detta läsår med egen erfarenhet av ASL se om jag fortfarande tycker detta?

Citat 2: ”Att skriva sig till läsning är enligt Hagtvet (2002) speciellt gynnsamt i åldrarna mellan fem och sju år. Den komplicerade handskrivningen har hittills hindrat oss från att göra detta i full skala för denna åldersgrupp.” (s.150)

Finmotoriken utvecklas i olika takt i dessa åldrar. För dessa elever som behöver träna finmotoriken kan skrivning för hand bli ett moment som tar mycket energi. Känslor som att jag är sämre, dålig eller att ligger efter kan påverkar elevernas självförtroende negativt. Dessutom tar formningen av bokstäver och meningar fokus från lärandet. Det kan leda till att eleverna kan tappa gnistan och det är det sista vi pedagoger vill.

Citat 3: ”Om det finns många kulturer representerade i en och samma klass ökar skriv och läsutmaningen dramatiskt för lärarnas del.” (s.182)

Jag har liten erfarenhet av barn med ett annat modersmål. Men jag kan tänka mig att ASL borde göra det lättare att individ anpassa även för elever med ett annat modersmål. Genom att leka sig fram på tangentbordet, som tydligen går att beställas med två olika tecken på varje tangent, utvecklar barnet sitt modersmål samtidigt som det kan lära sig det nya språket! Det låter ju roligt!

Jag tog hjälp av en förälder som är från Ryssland att lära oss vår hejdå sång på ryska. Detta var uppskattat av eleverna och även av denna förälder. Tänker fortsätta lära oss några ord och meningar på ryska detta läsår, nu när förälderns dotter går i min förskoleklass.

/Anette Sundberg – I Ur och Skur Forsen




I Ur och Skur Forsen Nuläge

27 08 2012

Jag har arbetat med förskoleklass ett par år nu, från och till. Jag har provat på att barnen fått varsin svenska och matematikbok till att arbeta mindre styrt av böcker. Speciellt matematikboken gjorde mig väldigt styrd till denna. Bl.a. var vissa områden i boken långa och fast jag tyckte att de hade tragglat nog kände jag inte riktigt att jag kunde hoppa över flera sidor. Dessutom blev boken ett stressmoment som skulle hinnas med innan vårterminens slut. Ett år arbetade jag med Mamma Mu materialet vilket var en bra blandning av högläsning, språklekar och matematik. Jag var mindre styrd av böcker och jag kunde lättare individanpassa. Av erfarenhet och nyfikenhet har jag denna termin inga arbetsböcker alls. ASL, praktisk matematik, lek, sång och rörelse kommer detta år att genomsyra förskoleklassens dagar! Jag är heltaggad inför detta läsår!

/Anette Sundberg, I Ur och Skur Forsen




Nulägesbeskrivning

26 08 2012

Förra läsåret så började jag att lite smått introducera datorn för eleverna efter att jag varit på en inspirerande föreläsning med Erica Lövgren. Eftersom mina kuskaper om detta var ringa så arbetade jag inte fullt ut med detta. Jag arbetade även traditionellt med böcker som var särskilt anpassade för läs- och skrivinlärning men kände mest press på att få böckerna klara, fokus låg helt enkelt på fel saker. Eftersom vi är en I Ur och Skur skola så hade jag även mycket utelektioner där vi arbetade med praktiska övningar. I och med att arbeta med ASL fullt ut så tror jag att fokus kommer att ligga på rätt saker eftersom man inte behöver känna någon stress för att få böcker klara.

/Malin Sandberg, I Ur och Skur Forsen




Att skriva sig till läsning – Arne Trageton

26 08 2012

 

Citat 1

Lärarna och föräldrarna i projektet menar att det har varit speciellt fördelaktigt för många pojkar med den uppskjutna skrivstilsundervisningen. Föräldrarna påpekar att deras barn slapp nederlaget med ”ful handstil” i skolår 2 och att pojkarna lyckades bättre med att ”skriva fint” och var mer nöjda med sina prestationer när skrivstilen fick vänta till skolår 3. Flickorna presterade ändå, som väntat, bättre i fråga om både kvalitet och hastighet. (s.118)

Jag tror att det är enklare att lära sig skriva än att läsa och att barns motorik generellt inte är tillräckligt utvecklad för att ägna sig åt att forma bokstäver i 6-7 årsåldern. Därför är datorn ett ypperligt verktyg då eleverna ska lära sig läsa och skriva. Med det här sättet är det ingen som jämför texterna med varandra dessutom kan eleverna prestera längre texter. Jag tror även att om man väntar med att bokstavsträna för hand tills eleverna har finmotorik sparar man mycket tid som man istället kan ägna åt språkutveckling, motorikträning och naturliga samtal kring texters innehåll och uppbyggnad. Dessutom tror jag att man skapar skollust om man väntar med bokstavsskrivandet för hand till tvåan.

 

Citat 2

Bokstavsräckor och berättelser i form av bokstavsräckor är helt normal nivå för många barn i sexårsåldern. Om barnen kan hantera merparten av bokstäverna under det första året, är de väl förberedda för den egentliga läs- och skrivundervisningen i åk 1 i Sverige. Det viktigaste under det första året (i förskoleklassen) är bra teman och tillfredställande lek, inte en forcering av skriv- och läsekonsten. (s.75)

Jag kan inte annat än hålla med ovanstående citat, jag tycker det är jättebra att lära barnen i förskoleklassen bokstäverna så länge man gör det på ett lekfullt sätt. Viktigt är att man inte glömmer bort den fria leken. Leken ska vara en stark och central plats i den tidiga skriv- och läsinlärningen, då tror jag att övergången till det formella lärandet förhoppningsvis blir lättare. Genom leken får eleverna ett mer lustfyllt lärande vilket har stor betydelse för att de skall behålla sin skrivlust. Genom temaarbeten och lek tror jag att man skapar en rolig och stimulerande undervisning.

 

Citat 3

Under det första året i skolan är det viktigt med en bra föräldrakontakt och föräldrainformation. Eftersom textskapande på dator för många föräldrar utgör ett nytt sätt att nalkas bokstäver och läs- och skrivkunnighet är det viktigt med en bra och fyllig information. (s.55-56)

Jag tror att det är viktigt att man som lärare har en god föräldrakontakt och att man ger ut konkret information kring metoden så att föräldrar blir insatta och får en förståelse för hur man som lärare kommer att arbeta kring bokstavsarbetet eftersom datorn ett nytt sätt att ta till sig bokstäverna på. Därför tror jag att det är grundläggande att man har en bra föräldrakontakt när man inleder metoden. Jag tror också att det är betydelsefullt om man vid ett föräldramöte låter föräldrarna följa utvecklingen kring elevernas arbete.

 

/Malin Sandberg, I Ur och Skur Forsen