Kommentarer till Erica Lövgrens bok.

11 01 2013

Nu, lite senare än tänkt kommer mina reflektioner från Ericas bok.

Att samarbeta är en konst, särskilt om man är liten. Det är svårt att hålla koncentrationen, det är svårt att ge hjälp och det är svårt att ta emot hjälp. Det kan därför vara en fördel att behålla samma skrivarpar en längre tid…
sid. 26

Jag tänkte när jag såg den meningen att det stämmer ganska bra. Vi har haft i stort sett samma skrivarpar sen uppstarten av asl. I mångt och mycket har det fungerat bra. På vissa syns det verkligen hur mycket de har gått framåt. Nu när de ska skriva tillsammans går att så smidigt för de känner varandra så väl. De är så duktiga på att samarbeta måste jag säga. I början av asl var ibland fokusering på nått helt annat än vad som i bland var tänkt. Men nu kan man verkligen se skillnaden och det är jätte roligt.

Att genomföra en stor förändring måste få ta tid…
Sid.40

Det är så sant. Det står även: att införandet av rutiner vid datorerna kan tas i små steg.
Den första svårigheten man stöter på är att eleverna skall klara av att logga in på datorerna. Efter att de klarat av det börjar det att gå ganska bra. Eftersom Asl var helt nytt för mig när jag började i höstas så måste jag säga att det är verkligen som det står i boken.  Våra elever har dock hittat arbetsro och tempo. Det är lugnt och går väldigt smidigt när vi jobbar med asl i våran grupp. Om än alla inte är klara samtidigt så fungerar det.

Arbetsuppgifterna kan varieras i det oändliga både till form och till innehåll…
sid. 48

Det är viktigt att variera arbetssättet med asl så att barnen fortsätter att vara engagerade och att det tycker att det är roligt. Jag har haft avslappning/massage med eleverna på fredagar och det har varit uppskattat. Vi kom på ideen att låta dem skriva massagesagor och det var något som eleverna tyckte var jätte roligt. De fick sen redovisa sina massag saga inför hela klassen och måste säga att det var en jätte rolig greja att göra. Så som Erica säger man kan arbeta med asl på många olika sätt.

/Jenny Isaksson Rosvik




Några tankar kring ”Med datorn som skrivverktyg” Av Erika Lövgren

29 10 2012

Att genomföra en stor förändring måste få ta tid och det kan vara klokt att ta det bit för bit i små steg. (s.40)

Förändring måste få ta tid. Vi började att eleverna skulle öva inloggning, detta var svårt och tidskrävande, eftersom vi har haft problem med uppkopplingen pga. en felaktig switch. För att alla skulle få chansen att skriva under samma dag, loggade vi in och sen fick alla skriva på den inloggningen. Vi hade lagt upp egna mappar som eleverna kom åt,  vilket gjorde att barnen ändå kunde spara sitt arbete.  Sen när detta flöt, fick eleverna öva på att logga in.

Jag vill reducera stress och jäkt och jag tycker att eleverna ska få arbeta med en uppgift tills de är klara. Jag vill att arbetsuppgiften ska vara meningsfull och finnas i ett meningsfullt sammanhang. s.41

Vi lever i ett samhälle där vi har ett högt tempo. Jag har en klass som är väldigt tävlingsinriktad. Vi försöker minimera denna stress på många olika sätt. Jag upplever att det är lätt att individanpassa arbetsuppgifterna med ASL, så att det blir meningsfullt för alla. Det är inte lätt för dem att tävla i vem som har skrivit mest/bäst. De barnen med bäst motorik, är inte de som har de flesta/klokaste tankarna. De är inte den som brukar ”vara snabbast” som blir klar ”först”.  Alla börjar inte samtidigt med samma uppgift, så därför är det inte lika lätt att mäta sig hur ”snabb man är”  eller vem som är ”bäst”. Vi pedagoger kan också variera vem som börjar skriva. Alla blir nöjda med sitt arbete, vilket gör att alla blir vinnare. Eller just som Erika säger i sin bok:

”Eftersom arbetet hela tiden utgår från elevernas kunskapsnivå är det lätta att känna en tillit till sin egen förmåga s.66

Susanne Lundholm




I Ur och Skur Forsen, Citat ur Erika Lövgrens bok – Med datorn som skrivverktyg

29 10 2012

Citat 1

”Jag kan inte rita, så då ritar jag inte” och det innebär ju att de heller inte övar upp sin förmåga. (s.61)

Vi har haft några i klassen som helst skulle vilja skippa illustrera till texterna. Efter att vi läst om teckningstipsen och gett dessa elever det stödet ser vi hur de växer och får större tilltro till sin förmåga. Glada, nöjda och stolta visar de sedan upp sin bild till sin text! Hade vi inte arbetat med ASL så tror jag att dessa barn fortfarande skulle varit osäkra och pessimistiska till bildskapande. Jag tror att det skulle vara roligt för alla i klassen att äga en egen teckningstipsbok för att utveckla sin förmåga att rita olika saker.

Citat 2

När rummet är möblerat, materialet framplockat och datorerna kopplade gäller det att hitta en arbetsgång i klassrummet så att skrivandet, illustrerandet och det övriga arbetet kan flyta på bra. (s.41)

Stationer eller välja fritt, att få arbetsgången att flyta och samtidigt ha ett lugn i klassrummet har inte alltid varit så lätt. I början har det ibland varit smått kaotiskt i klassrummet med två fröknar som har så många idéer som de helst vill genomföra på en gång. Vi har nu landat och insett att om arbetet ska flyta på bra måste vi begränsa till 1 max 2 uppgifter i veckan. Dessutom har vi gjort ett schema i Excell där vi kan bocka för vem som börjat, skrivit ut och är helt klar med uppgifterna. Då ser vi tydligt vem som har uppgifter att göra klart! Struktur är viktigt för alla i klassrummet för att vi ska må bra.

Citat 3

När ”skriva sig till läsning” är det dominerande arbetssättet optimeras möjligheterna till god måluppfyllelse. (s. 64)

Jag upplever att man kan individanpassa arbetet på ett sätt som inte gått när jag t.ex. använde bokstavsböcker. Nu får varje elev arbeta med de bokstäver/ord som just de behöver träna på. Diskussioner och frågor som uppkommer inom arbetsparen när de skriver är många gånger väldigt betydelsefulla och ger fart på barnens utveckling. Vi kommer fort in på områden som man vanligtvis inte skulle tagit upp redan just pga detta arbetssätt. Ordklasser är ett exempel.




Citat ur boken ”Med datorn som skrivverktyg”, Erica Lövgren.

24 10 2012

Hon (fröken) pekar med fingret på skärmens text och läser upp allt som de skrivit. Det låter roligt. Kalle och Svea skrattar så de kiknar. (sid19)

Det här tycker jag är viktigt. Man bekräftar det barnen har skrivit och tar deras text på allvar. Den får en innebörd och en betydelse. Vi jobbar inte med att läsa spökskriften högt för barnen, men ska försöka börja göra det. Sen är det ju alltid kul att glädja barnen och få in lite skratt i klassrummen. Kanske man kan bilda ett eget ”hemligt språk” i klassrummet utifrån spökskriften?!

Ett annat sätt att öka medvetenheten om elevernas motoriska utveckling är att ge olika typer av motorikövningar i hemuppgift. (sid 109)

Intressant tycker jag. Ett roligt samspel med föräldrarna. De kanske får en större förståelse för den motoriska utvecklingen. Kul för barnen att få göra en sådan annorlunda läxa hemma. Sen kan man ju ha en slags redovisning i skolan, och visa upp vad man tränat på hemma. Intressanta diskussioner kan nog förekomma tror jag, t ex min mamma kan… och pappa han gjorde si och så tillsammans med mig (trolleritrick, balansövningar mm).

Pennan är många gånger mer lättillgänglig än modern teknik och ibland har man också behov av att sätta sin personliga prägel på det skrivna. (sid 113)

Jag tror att den personliga handstilen kan vara ett sätt att förstärka sin självkänsla- ”jag kan faktiskt med hand och penna skriva själv, se vad fint det blev!” Jag kan personligen känna att jag kan sakna det lite grann, men det har säkert med ovana att göra. När jag själv gick i skola var det mycket fokus på detta. Mycket bokstavstränade med pennan, och även skrivstil. För mig känns det lite främmande att ”pennjobbet” inte kommer förrän i årskurs 2.

Eva Sundström, Strömnäs Skola.




Citat ur boken: Med datorn som skrivverktyg

23 10 2012

Jag vill reducera stress och jäkt och jag tycker att eleverna ska få arbeta med en uppgift tills de är klara. Jag vill att arbetsuppgiften ska vara meningsfull och finnas i ett meningsfullt sammanhang. s.41

Jag tycker att barnens vardag innehåller väldigt mycket stressade situationer, både i skolan och på fritiden. Det känns ibland som att det viktigaste är inte att göra någonting klart, utan att hinna så mycket som möjligt. Jag arbetar dessutom i en ren pojkklass där tävlingsinstinkten är väldigt påtaglig. Jag tror på att minska stressen i skolan och även visa eleverna på varför vi lär oss vissa saker i skolan. Det är alltid lättare motivera någon till att jobba om du kan visa på vad det kommer att ge för belöning i slutändan…

 

I samtalet mot en färdig text utvecklar eleven sin förmåga att respektera andra människors tankar och åsikter samtidigt som eleven övar sig i att själv dela med sig av tankar och känslor. I och med pararbetet är eleven inte utelämnad till sitt eget ordförråd utan kan låna ord och uttryck från sin kamrat. S.65

Det är intressant att se hur eleverna utvecklats under denna höst när det gäller parskrivning. I början upplevde jag ofta att en i paret drog och den andre gled bara med. Men det märks att den som förut kanske var lite svagare eller mer tillbakadragen nu vågar ta större plats och samarbetet har ökat markant. Kunskap smittar av sig!

 

Den finmotoriska utvecklingen och förmågan att forma bokstäver är alltså inte begränsad till handen utan beroende av hur resten av kroppen fungerar. Outvecklad motorik kan inte bara leda till att det blir mödosamt att lära sig en lättläst handstil utan eleven riskerar också att få sämre självförtroende. S.79

Allt i vår kropp hänger ju ihop. Mår vi vuxna dåligt fysiskt så känner vi ofta av det psykiskt, och det borde väl inte vara annorlunda för barnen. Vi lever ett alldeles för stillasittande liv, både vuxna och barn, så jag tror att det är viktigt att få in så mycket rörelse i skolan/vardagen som möjligt. Där är fritids ett bra komplement, vi fritidspedagoger ser barnen i skolan under dagen och kan efter skoldagens slut ta vid på ett lekfullare/rörligare sätt.

Carina Engman Strömnäs skola




Citat till Erika Lövgrens bok – Med datorn som skrivverktyg

21 10 2012

Citat 1:

Att genomföra en stor förändring måste få ta tid och det kan vara klokt att ta det bit för bit i små steg. (s.40)

Kommentar:

Från början då vi började med detta projekt så hade vi otroligt många roliga idéer som hoppade upp i våra pedagogiska huvuden, men insåg ganska fort att man inte hinner allt. Det här är en slags konst att kunna varva ner och bara fokusera på en uppgift i taget. Vi har nu insett är inte antal uppgifter som räknas utan barnen utvecklar sina kunskaper. /Malin

Citat 2:

I samtalet mot en färdig text utvecklar eleven sin förmåga att respektera andra människors tankar och åsikter samtidigt som eleven övar sig själv dela med sig av tankar och känslor. (s.65)

Kommentar:

Jag tycker att interaktionen som sker mellan eleverna när de jobbar i par, bara är positiv. Jag tycker generellt att det blir ett bra samspel mellan eleverna, det blir bra diskussioner, det kan även vara så att under en lektion i ASL är där helt plötsligt fyra elever som hjälps åt. Jag tror att det är väldigt viktigt att var tydlig till sina elever med att förklara hur eleverna arbetar tillsammans och att vi tillsammans delar våra tankar och vår inspiration. /Malin

Citat 3:

Genom att välja att skriva sig till läsning med datorn som verktyg flytas arbetet med att forma bokstäverna fram till årskurs 2. (s. 71)

Kommentar:

Jag tycker att det är bra eftersom många barn varken kan läsa eller skriva när de börjar i årskurs 1. Det blir mycket jobb för läraren då man hela tiden måste springa runt i klassrummet och hjälpa alla elever att skriva i sina böcker. Vad blir vinsten av det för eleven? Eleverna blir även ganska trötta på skrivandet när de får skriva för hand, samtidigt som de ska kunna uttrycka och förmedla sig, ska eleverna kunna forma bokstäver. Om man väntar med att bokstavsträna för hand tills eleverna har finmotorik tror jag att man sparar mycket tid som man istället kan ägna åt språkutveckling, motorikträning och naturliga samtal kring texters innehåll och uppbyggnad. Med datorn som verktyg kan man redan från dag ett starta upp ett meningsfullt arbete med läs- och skrivinlärning och anpassa svårighetsgraden efter varje enskild individ. /Malin




Rosvik Med datorn som skrivverktyg

20 10 2012

Sid 7. ”Att forma bokstäver är en praktisk färdighet som alla bör och kan lära sig behärska, en färdighet som går att öva precis som man kan öva upp sin fingerfärdighet på många andra sätt.”

Håller helt med författaren i detta. Kunde inte sagt det bättre själv! Tror att det är viktigt att ta sig tid till just hur bokstäverna ska formas. Inte bara någon kort stund, utan ge det rejält med tid. Gärna i flera etapper. Inte bara i tvåan, utan om det behövs (brukar behövas för en del..) även i åk 3 och 4! Har sett hur en del inte kunnat ta till sig just då, behöver nya/fler tillfällen. Sid 114: ”Efter den första handstilsinlärningen är det inte ovanligt att eleverna lämnas åt sitt öde och en usel handstil kan komma att bli deras stil.”

s.93: ”För mer preciserade knytövningar bör eleverna ha snören som är så långa att eleverna kan sitta på stolen och knyta med snöret runt sitt eget ben.” Vilken bra idè, måste prova! Man blir ju lite less på alla barn som kommer och vill att man ska knyta! Dessutom en jättebra finmotorikträning.

Sid 78: Framförallt måste samarbetet mellan ögat och handen fungera. Rörelsen med pennan är under lång tid guidad av ögat och styrd av handen.” Tänker på en elev vi har nu i en klass. Hennes grovmotorik verkar rätt OK, men det är som om ögonen inte riktigt ” är med” när hon t.ex. ska färglägga och göra annat finmotoriskt.( Ögonen är liksom ”inte med” heller när hon ska försöka se bokstäver eller ”läsa”…) Kanske kunde man lägga till att ”hjärnan/viljan” också ska vara med och guida?

Tack för denna gång. Vi hörs!