Kullen, Citat och kommentarer

9 10 2013

 

Kullen, ur boken: Med boken som skrivverktyg– Erica Lövgren

 

”Istället för att låta veckans bokstav vara utgångspunkten för skrivandet kunde jag tillåta mig att fånga elevernas intressen och de frågor de väckte. Vi hittade gemensamma teman att skriva kring. Motivationen och arbetsglädjen hos eleverna blev drivkraften och arbetsglädjen var inte att ta miste på.” s.38

 

Intressant! När arbetet ligger nära mig själv och det jag själv är intresserad av så blir det också meningsfullt för mig. Jag gör det för min egen skull och för att jag är nyfiken på att få veta mera. Då har vi också, enligt min mening, kommit en bra bit på vägen för livslångt lärande. Min känsla och tro i det här sättet att arbeta är att det dessutom blir mycket lättare att individualisera. Eleverna kan utifrån den nivå som de själva befinner sig på utmanas av mig som pedagog. De som redan läser behöver inte arbeta med uppgifter som de redan kan utan får chansen att utvecklas inom andra områden och barn som inte läser arbetar i sin takt med den bokstav som de själva valt att fokusera på och lära sig mer om.

 

”Outvecklad motorik kan inte bara leda till att det blir mödosamt att lära sig en lättläst handstil utan eleven riskerar också att få sämre självförtroende.” s.79

Jag tycker den här meningen säger mycket kring hur viktigt det faktiskt är att barnen får bra grunder till att utveckla en god motorik. Som pedagog i skolan vill jag verkligen göra allt för att mina elever ska få bästa förutsättningarna att både lära sig men också att utveckla ett gott självförtroende. Enligt min mening så har jag mycket goda chanser att lära om jag har tron på mig själv och jag vill verkligen minimera alla risker som kan bidra till att eleverna börjar tveka på sig själva. Därför tror jag mycket på de motoriska förslagen som Erica beskriver i sin bok.

 

”Det syns tydligt att det händer mer med språket och berättandet när eleverna samarbetar än när de skriver enskilt.” s.25

Jag tror att vi måste våga förändra synsättet om att ett tyst klassrum är ett ”lyckat” klassrum, för jag tror tyvärr att det är en vanlig uppfattning inom skolans värld än idag. I ett tyst klassrum sker inget samarbete och för att utvecklas optimalt behöver vi lära oss att samspela med varandra. Så enligt min mening så är ett lärande klassrum inte tyst. I ett lärande klassrum bollas idéer och språkas. Om jag går till mig själv så är mina kollegor väldigt viktiga. Jag bollar idéer och lär och får lära också. Barn fungerar inte på något annat sätt och därför tror jag verkligen att det här är så viktigt. De får lära sig av varandra men också lära andra- och vem växer inte utav det?

 

Kullen, ur boken: Att skriva sig till läsning- Arne Trageton

 

”Det mest uppseendeväckande vid bokstavstestet på vårterminen under det första året var att eleverna i stort sett kunde lika många små som stora bokstäver (20 respektive 24 i genomsnitt), något som föranleddes av skiftlåsfunktionen.” s.65

Eftersom tangentbordet endast har versaler och dessa förvandlas till något helt annat på skärmen då jag skriver, med andra ord gemener, så lär vi oss två saker samtidigt. Min son som är fyra år gammal skrev sitt namn på datorn och uppmärksammade direkt att det såg annorlunda ut på skärmen. Tekniken är häftig och vi kan inte blunda för vilket fantastiskt verktyg det faktiskt kan vara om vi använder det med våra pedagogiska kunskaper.

 

”Projektet Textskapande på dator 1-4 klass har av många uppfattats som att man skulle vilja försumma handskrivningen. Så är dock inte fallet. I skolsammanhang kommer vi nog att ha god användning för handskriften i många år framöver som att viktigt komplement till datorskrivningen.” s.125

Ibland får jag en känsla av att det finns rädslor om att det ”moderna” arbetssättet, att skriva på datorn, leder till att handskrivningen och handstilen inte ska förekomma alls. Som det så tydligt står i citatet ovan så är det självklart inte fallet. Handskrivningen kommer på allvar, dock ett år senare då eleverna hunnit utveckla sina motoriska färdigheter och dessutom lärt sig läsa. Det innebär, med andra ord, att barnen kan fokusera ännu bättre på handskrivningen eftersom det då kan läsa. Egentligen är det ju ganska logiskt, tänk vilken koncentration det krävs av eleverna att lära sig både läsa och skriva samtidigt. Personligen tror jag att både läsförståelsen och handskrivningen blir bättre om vi vågar ha lite is i magen och lita på känslan att det är bättre att ta en sak i taget.

 

”Det finns många goda ABC-författare, men oavsett hur duktiga de är så är det svårt för en enda läsebok att tillfredsställa alla krav. Många lärarhandledningar till läseböckerna rymmer värdefulla råd om hur man kan använda barnens egenproducerade texter som kompletterande lärostoff. Är det nu i datoråldern inte dags att vända på tankegången? Varför inte låta eleverna stå i centrum och se läseböckerna som ett komplement?” s.173

Spännande tanke och mycket tänkvärd!




Språkfokus klass 1A Strömnässkola!

6 10 2013

Vi har skrivit sagor och talat om detta med början, mitt och ett slut. Tränat oss på att beskriva saker/personer och skrivit en del dikter. Vi övar oss  på att berätta och på att spökskriva. Några har även börjat att översätta sin spökskrift och skriver lite själva.

Vi har mycket tid över till att syssla med språklekar av olika slag. Känner dock att vi borde ha lite mer extrauppgifter i form av fler finmotoriska övningar. Vi tränar oss även på berättande i olika former. Detta är eleverna ganska bekväma med eftersom de arbetat mycket med muntligt framställande i förskolan.