Rosviks skola Digitala verktyg och soc. medier

25 04 2013

Ja, eftersom jag inte hittade någon närmare beskrivning på vad vi skulle göra egentligen så väljer jag att blogga så här.

Tyckte boken var rätt balanserad och jag lärde mig en hel del. Inte minst vad en del ”ord” står för. Min ”inblick” i t.ex ”dataspelsvärlden” ökade. Jag förstår bättre nu varför t.ex. mina pojkar ( för ca 10 år sedan) hade så svårt att avbryta spelandet när vi skulle äta. Anar att spec. för en del som kanske inte har så många andra kompisar, kan den här ”världen” betyda väldigt mycket. Tänker att jag ska ta ett ”litet prat” med mina nu vuxna pojkar omkring detta och hur de nu ser på den tiden och hur de använder datorn nu… Jämför även med mina egna erfarenheter när vi tränar t.ex. på ett körverk som är svårt. Den där upplevelsen av ”flow/fiero som man kan få uppleva ibland, när det FUNKAR! YES we did it!!!

Så var det då några bra citat…

”Vi som har vuxit upp i en tid då onlinespel inte fanns har svårt att förstå det flw och den fiero man så intensivt kan känna när man uträttar något viktigt tillsammans med andra i just onlinespel.” (s. 38-39)

”Jag vill hävda att det är ett detektivarbete att vara pedagog. Ett arbete där man ständigt är någonting på spåren. Någonting nytt. Nya ledtrådar” (s. 42)

”Man behöver inte ha allt klappat och klart innan man går in på en lektion, utan man kan ta hjälp av eleverna. Jag tänkte att vi skulle pröva det här idag” (s. 168-169).

Det här får räcka, resten tar vi på träffen!

Med vänlig hälsning

Karin Domeij

 

P.S. Det är annars lite frestande att blogga om vad ni andra får för kompensation för kursen…. Men det kan vi ju också ta då! D.S.

 

 




De meningsfulla språkväven..

20 03 2013

Sid 54: Det finns en hel del att tänka på kring berättarstunden. Många pedagoger skapar sagohörnor.

Ibland känner jag att man gör allt för att alla ska få det så bra som möjligt vid högläsningen. Ändå har vi de här eleverna som inte kan sitta still eller gör ljud. Hur skall vi på bästa sätt hjälpa dessa elever?

Sid 27: Det stora fritidsutbudet kan innebära stor press på eleverna. Dagens unga är starkt utsatt för de kommersiella krafterna och det påträngande medieutbudet som minskar möjligheten att själva få göra en genuin erfarenhet innan den upplevs via en film, internet eller ett dataspel.

Tänker bara på hur det var förr, när jag var liten. Inte hade man någon tv på sitt rum. Idag har väl nästan alla unga tvapparater på sina egna rum. Kanske vi måste börja begränsa redan där, om vi skall få eleverna till att börja läsa mera. Vad lockar mera tv:n eller boken? Jag känner själv att jag är dålig på att läsa till mina egna barn. Det händer men inte ofta.




Nuläges rapport…

20 03 2013

I nu läget så har våra bildspel helt stannat av.
Har några kvar i klassen som har ogjort sina berättelser. Der är roligt att göra det med eleverna men det kräver ändå lite tid. Så måste ta mig i kragen och göra klart det.

Vi har gjort ett fint häfte med våran klass och självportätt som jag tänkte ta med och visa  imorrn =)

 

/Jenny Isaksson




Rosvik mars-inlägg

7 03 2013

Hej!

Nu har över hälften gjort sina photostorys! De blir väldigt fina, men det tar minsann TID att göra dem. Två elever har fått ”utbildning” för att hjälpa sina kompisar och om allt var som ”det skulle” så skulle det vara utan problem, men ni vet hur det brukar vara..?! (Helt plötsligt hittar man inte bilderna eller texten eller…)När jag själv inte är något ”proffs” på datorer så kan det bli rätt svettigt, men hittills har det löst sig till slut. Sista paret upptäckte att de hade lyckats spela in sitt eget ”prat” medan de gjorde filmen! Det blev lite ”eljest”, men rätt charmigt, så det fick vara kvar. (Hade inte heller tid att börja böka med att försöka få bort det heller, visste alltså inte hur man gjorde!..) Ja, spännande är det!




Photostory

8 02 2013

Hej!

Ett litet blogginlägg såhär på fredagskvällen, i väntan på ”myset”…

Vi har börjat med att göra ”photo-story´s med våran 1:a. Jag gjorde det på min PIM-utbildning säger Gunilla D. Själv har jag absolut INGET minne av det… (Det var ju ett antal år sedan…) Så det känns som att starta från ”i bakvattnet” om ni förstår hur jag menar. I alla fall så har nu alla barn gjort fantastiskt fina bilder. De har vi fotat av med både kamera och ladybug(heter det så?). En del har skrivit texterna också. Sedan gäller det att lägga in det.. Gunilla visade mig sist. Hade tänkt göra ett eget försök medan jag mindes turerna, än har jag inte hunnit…

Trevlig helg!




Nuläges rapport från Rosvik.

19 01 2013

Vi har i veckan börjat att starta upp ett projekt där eleverna skall få göra egna filmer/bildspel på datorn på en valfri berättelse.
Efter en planeringsträff med Gunilla blev jag inspirerad =)
Känns spännande eftersom jag har bara jobbat med de själv, inte tillsammanas med eleverna.

Så nu ska vi se hur det går…

Hopp åh hej

/Jenny




Citat från Leif Strandbergs bok…

19 01 2013

Det är viktigt att uppmärksamma förskolors ock skolors rum eftersom de i högutsträckning påverkar barnens lärande…  sid:24

När jag läste det så kom jag och tänka på fritids där det ”ofta” finns saker som vi fått ärva av andra… Förstå mig rätt nu.
Vi har inte så stor budget på fritids så möblemanget kommer inte i första hand och det är ofta väldigt slitna möbler. Och ofta finns det väldigt mycket saker på fritids.
Då tänkte jag bara hur påverkar det barnen?!
Jag tror att i bland så kan det påverka barnen. För mycket saker är inte bra, för det känner man själv ibland. Det kan känns väldigt stökigt..
Läste även någonstans i boken att involvera barnen mera i utformningen av rum. Det är något som jag själv måste börja tänka mer på, känner jag.

Barnen skall helhjärtat uppmuntras till  verktygsanvändning… sid:84

Jag hajjade till när jag läste om tjejen han mötte på tåget och han lärde henne att använda miniräknaren på telefonen när hon skulle räkna matte. Jag tänker bara när jag gick skola var det ju nästan förbjudet att använda miniräknare. Det är ju bra att ha miniräknare i telefonen i alla fall för mig när jag är på stan och kanske hittar en jacka på rea och vill räkna ut hur stor rabatten blir.
Men skall våra barn/elever börja räkna med miniräknare ofta, eller?!
Jag känner mig lite kluven i det han skrev. Jag vet inte, jag tror jag är lite gammalmodig.

På sidan:95 kan man läsa lite om att ”barns dataanvändning är ofta kollektiv…

Jag måste säga att det är något som jag håller med om. På fritids ser jag att barnen sitter tillsammans vid datorer. De talar med varandra de hjälper varandra och det spelar ingen roll i vilken ålder de är i. De hjälps åt om det är någon som inte kan. Jag upplever dator som ett bra verktyg men okej inte i kanske alla sammanhang. Men den kan användas till väldigt mycket praktiskt. Och många lär sig väldigt mycket genom att använda datorn.

/ Jenny

 

 




Kommentarer till Erica Lövgrens bok.

11 01 2013

Nu, lite senare än tänkt kommer mina reflektioner från Ericas bok.

Att samarbeta är en konst, särskilt om man är liten. Det är svårt att hålla koncentrationen, det är svårt att ge hjälp och det är svårt att ta emot hjälp. Det kan därför vara en fördel att behålla samma skrivarpar en längre tid…
sid. 26

Jag tänkte när jag såg den meningen att det stämmer ganska bra. Vi har haft i stort sett samma skrivarpar sen uppstarten av asl. I mångt och mycket har det fungerat bra. På vissa syns det verkligen hur mycket de har gått framåt. Nu när de ska skriva tillsammans går att så smidigt för de känner varandra så väl. De är så duktiga på att samarbeta måste jag säga. I början av asl var ibland fokusering på nått helt annat än vad som i bland var tänkt. Men nu kan man verkligen se skillnaden och det är jätte roligt.

Att genomföra en stor förändring måste få ta tid…
Sid.40

Det är så sant. Det står även: att införandet av rutiner vid datorerna kan tas i små steg.
Den första svårigheten man stöter på är att eleverna skall klara av att logga in på datorerna. Efter att de klarat av det börjar det att gå ganska bra. Eftersom Asl var helt nytt för mig när jag började i höstas så måste jag säga att det är verkligen som det står i boken.  Våra elever har dock hittat arbetsro och tempo. Det är lugnt och går väldigt smidigt när vi jobbar med asl i våran grupp. Om än alla inte är klara samtidigt så fungerar det.

Arbetsuppgifterna kan varieras i det oändliga både till form och till innehåll…
sid. 48

Det är viktigt att variera arbetssättet med asl så att barnen fortsätter att vara engagerade och att det tycker att det är roligt. Jag har haft avslappning/massage med eleverna på fredagar och det har varit uppskattat. Vi kom på ideen att låta dem skriva massagesagor och det var något som eleverna tyckte var jätte roligt. De fick sen redovisa sina massag saga inför hela klassen och måste säga att det var en jätte rolig greja att göra. Så som Erica säger man kan arbeta med asl på många olika sätt.

/Jenny Isaksson Rosvik




Rosvik läslogg uppgift till träff 4

2 01 2013

Under julledigheten läste jag boken av Leif Strandberg – Vygotskij i praktiken.

Mycket var intressant, men jag väljer följande citat;

”Yttre aktivitet med hjälp av verktyg föregår inre tankearbete. Utan fingerräkning, ingen huvudräkning”(s. 11). Det är något som jag stöter på i stort sett dagligen. Ibland tar eleverna direkt fram fingrarna. Ibland vill de inte, de tar tvekande fram dem när jag föreslår det. (Skäms?) Ibland tar jag själv fram dem! Ett utmärkt hjälpmedel! Inte minst de s.k. ”fingertalen”.

”Varandet och görandet i världen föregår vetandet om världen”(s. 29) Det stärkte mig i att barnen då och då kan göra vissa moment utan att de direkt förstår varje liten detalj. T.ex. i matte, men även i andra ämnen. Själv använder jag ofta detta då det gäller tekniska apparater. Naturligtvis klarar man det bättre när man förstår precis hur det fungerar och på sikt är det ju meningen att barnet ska förstå också, men man behöver inte vänta på förståelsen.

” Barnet möter alltså något som är betydligt över dess förmåga men som likafullt utövar inflytande för dess utveckling och medverkar till att det kan agera långt utöver sin aktuella, individuella förmåga” (s. 52). Stärker mig att det är pedagogiskt riktigt och inte något man bör undvika om ”inslag” hamnar ”ovanför en dels huvuden”.

”Det är därför som vi lär oss extra mycket de gånger vi berättar för någon annan det vi vet, alltså trodde att vi visste. Det är därför som en elev som hjälper en kamrat själv lär sig nya saker, eftersom den hjälpande eleven hör vad hon eller han säger” (s. 118). Något jag ofta lägger märke till! Både när de läser upp en sak de skrivit, när de hjälper en kompis med ett mattetal eller när jag själv försöker hjälpa någon. Svårigheterna kring detta kan ju dels vara att; det kan bli lite för högljutt i klassen, hjälparen får inte ”bara ge svaret” eller vara nedlåtande mot den som får hjälpen eller att föräldrar tycker att det är ”olämpligt” deras barn bör i stället få gå vidare och inte göra lärarens jobb. (Det kan vara svårt att förklara för en förälder..) Här kan man ju även lägga till citat från t.ex. (s.132) ”..det är synnerligen lärorikt att bidra till den andres lärande. Detta är lärandets grundlag om man så vill.”

 

 




Sen nulägesrapport…

20 12 2012

Hej alla.

Här i Rosvik jobbas det på för fullt med bokstäver. Eleverna har blivit jätte duktiga på att skriva.
Vi kör på med spökskriften om än några så smått har börjat få skriva själva om de vill. Måste säga att vi verkligen har hittat någon form av bra arbetsro. Alla vet vad de skall göra, det känns jätte skönt och roligt. Allt bara flyter på. Några är riktigt snabbt klara så det gäller att ha arbete till dem.

Jag hoppas att alla får en god jul och ett gott nytt år =)

Hälsningar från Jenny Isaksson