Skapande verksamhet i klass 1b

18 10 2012

Vi har läst och samtalat om trollsagor och klassiska sagor, för att eleverna ska få kläm på dramaturgin, början, handling med problem och lösning samt ett slut. 

Eleverna introducerades in i arbetet av dockorna Einar och Bally.

Eleverna har skapat kasperdockhuvud i papier maché


1. Eleverna klippte tidningspapper

2. Blandning av pappersmassa och tapetklister

3. Fundera ut valfri sagofigur. Välja handfattning på dockan, toarulle eller finger.

 


4. Skapa huvud

5. Torka huvuden i torkskåp ca. 5h


 

5. Måla ansiktet och välja färg på kläder mm.

Tanken är att eleverna ska jobba med person och miljöbeskrivning samt hitta på en story kring dockan.

Dockorna interagerar med varandra och slutligen utmynnar arbetet i ett manus. En dockteater spelas upp för de yngre barnen.

Dockorna används även för att prata känslor. Det kan vara lättare att berätta för dockan när det handlar om känsliga saker…




Arne Tragetons bok ”Att skriva sig till läsning”, citat sid 64

29 08 2012

”Varför undervisar vissa lärare hela klassen samtidigt på en bokstav i taget, trots att de vet att undervisningen ska anpassas efter de olika elevernas behov och språkkunskaper?”

Trageton förespråkar datorskrivna bokstäver och menar att det är slöseri med tid att lärare satsar på gemensamma genomgångar och träning av handskrivna bokstäver. Barn utforskar och lär sig genom att leka med bokstäverna. Mina tankar just nu är att det ena inte behöver ställas mot varandra. Det kan inte vara skadligt att träna på att skriva bokstäverna enligt gängse regler, uppifrån och ned.

Jag har sett att många elever gillar att fylla i bokstäver, och det kan göras lustfyllt med sång och musik. Nu ska jag undervisa i ASL och det låter spännande att elevernas bokstavsträning sker i skapandet av egna texter. Dataskriften kan användas till utforskandet av alfabetet och eleven får möjlighet att göra ett eget urval av bokstäver. Det ska bli intressant att höra hur ni gör med bokstavsarbetet.

Jag arbetar i en etta och har en idé om att eleverna ska få skapa egna kasperdockor och skriva en person-beskrivning, miljöbeskrivning och sedan interagera och skriva ett litet manus i spökskrift. Jag lyssnar och de berättar, och sen skriver jag ned manus utifrån deras skådespelande. När det är dags för det arbetet vet jag inte nu. Just nu ska min klass träna på inloggning och skriva i world, klippa och klistra, och emellanåt slänger jag fram någon bokstav som ett komplement. Och snart är vi igång.

Dataskrivandet kommer ske i halvklass och parvis och följa en viss ordning. Exakt hur allt ska se ut, vet jag inte i skrivande stund…..




Munksund, logg Arne Tragetons bok ”Att skriva sig till läsning”

28 08 2012

”Skrivmodellen får följande numera välbekanta utseende: idéfas – första utkast – respons – nytt utkast – respons – omarbetning – språklig förbättring –slutprodukt – eventuell publicering”

Skrivandet på dator och enkelheten att ändra i texten med snabba klick gör texten mer lättarbetat än om det vore skrivet för hand. Det går att klippa, kopiera och klistra. Författaren får snabb

respons av kompisen, kreativiteten flödar och glädjen blir stor. Det handlar inte bara om att göra en färdig produkt. Det ger personlig utveckling genom att egna tankar och bilder

kommer på pränt. Tidigare har jag nosat på ASL, och min erfarenhet är att det är stimulerande att arbeta i par och hjälpas åt att skapa. De flesta barn är bevandrade i

datorns värld. Det är kul att skapa text och lägga in bilder! Det är fint att få berätta och förklara sina tankar, det skapar bra diskussioner och ger direktrespons på berättelsen.




Munksund, logg Arne Tragetons bok ”Att skriva sig till läsning”

28 08 2012

Citat: ”Bokstavsräckor som representerar en skrift i ”hemlig text” är lätt för barnen att läsa” som en berättelse.” (sid145 rad 1)

Jag minns en dag när jag hämtade min stolta son från förskolan i Jävre… Han hade med sig en ”bok”, med egentillverkade bilder och text. ”Boken” var skriven i spökskrift och han läste den stolt för mig då vi kom hem. Berättelsen hade en tydlig början, röd tråd i handlingen och ett tydlig slut. Han läste berättelsen flera gånger och jag fascinerades över hans glädje att läsa, och berätta till bild och text!