Kommentarer och reflektioner till Leif Strandbergs bok ”Vygotskij i praktiken”.

12 12 2013

”Det är genom faktiska samspel barnet kommer i kontakt med det som går att veta. I detta spelar språket en viktig roll. Det är genom språkliga samspel som barnet får kontakt med och förvärvar det sociala verktyg vi kallar språk. Det är dessa språkliga verktyg som barnet sedan omformar till instrument för sitt tänkande.”(”Vygotskij i praktiken”, s.48, 2009)
Dessa språkliga samspel som beskrivs ovan tycker jag man möter dagligen när man arbetar med Asl. De språkliga verktyg som barnen erhåller genom att samspela som de gör när de arbetar med Asl främjar givetvis deras tänkande. Jag anse dock inte att det stannar enbart vid att utveckla sitt tänkande. De språkliga verktygen främjar även det viktiga samspelet med andra. Man kan säga att det ena föder det andra. Förekommer inte det språkliga samspelet utvecklar inte barnen de språkliga verktyg som är så viktiga för att ett sådant språkligt samspel ska fungera.

”Barnet möter något som är betydlig över dess förmåga men likafullt utövar inflytande för dess utveckling och medverkar till att det kan agera långt utöver sin aktuella, individuella förmåga. Barnet gör vad de inte kan.” (Vygotskij i praktiken”, s.52)
Med Asl så är detta möjligt. Barnen skriver många gånger berättelser/sagor/texter som de kanske egentligen inte skulle klara av men som de ändå fixar tillsammans med si skrivarkompis och det rätta verktyget, i detta fall datorn. Man kan säga att de då befinner sig i en sådan där utvecklingszon som Vygotskij förespråkar.




Citat ur boken: ”Vygotskij i praktiken- bland plugghästar och fusklappar” Leif Strandberg

12 12 2013

”Bygg utvecklingszoner, det vill säga spännande asymmetri i interaktionerna.” S. 79

När vi samarbetar tillsammans och i grupp så blir jag som pedagog ständigt påmind om hur viktigt det är att jag som handledaren i gruppen och med min kompetens försöker skapa så goda lärandesituationer som möjligt. Jag behöver med omsorg sammanföra elever som faktiskt kan olika saker så att samarbetet i gruppen får än mer dynamik.

”För att öka barnens lärandeaktiviteter må förskola-skola inte bara acceptera, utan medvetet uppmuntra barnen att utveckla sina fusklappar för de verktygslådor för lärande.” S.86

En bra fusklapp som jag ser stora möjligheter med är användningen av IKT. Jag är verkligen glad över mina nya kunskaper, nya erfarenheter och synbara resultat i användningen av IKT i skolan. Som Stranberg också skriver så är datorn en verktygslåda där barn kan praktisera den fusklappens pedagogik som han beskriver ovan. Datorn är penna, papper,anteckningstecknik, uppslagsbok, lexikon, karta och räknemaskin. Vidare skriver Strandberg att internetuppkoppling också expanderar klassrummets fysiska begränsningar; man kan delta i virtuella världar, cypergemenskaper, tankeexperiment över hela världen. Det får mig genast att tänka på föreläsningarna från Norrlär som handlade om eTwinning. Vilka möjligheter vi faktiskt har och vilket hjälpmedel eller kanske snarare verktyg som hjälper oss att lägga undervisningen än mer vardagsnära när vi vill lära oss mer om exempelvis omvärlden. Min vision är att komma igång med eTwinning så småningom, för jag kan verkligen tänka mig de engagemang eleverna skulle få. Dessutom att vi kan få helt andra mottagare av de produkter som eleverna skapar, häftigt!

” Förskolans och skolans uppgift handlar alltså om att hitta en bra rytm och balans mellan yttre och inte aktiviteter; mellan handlingar och kulturella tecken. För det är själva sammanstrålningen mellan aktivitet och tänkande som är lärandets hävstång.” S.115

Mycket tänkbart. Här kommer vi också in på miljön och som Stranberg själv skriver så stimuleras yttre och inre aktiviteter i olika miljöer. Inre aktivitet kräver viss tystnad och avskildhet. Yttre aktivitet behöver utrymme för för sjudande och ljudande aktiviteter. Som pedagog är det här för mig en riktig utmaning. Interaktioner är en viktig del i vårt lärande och därför har jag som pedagog många stunder där vi i klassen arbetar just tillsammans med någon arbetskompis eller i grupp. Vi försöker använda oss av ”fusklappar” som Stranberg uttrycker det, för att få djupare insikter som mynnar ut och leder vidare till våra inre aktiviteter. Som det beskrivs tidigare i boken så skulle det vara optimalt med olika aktivitetsrum. Vi har i vårt klassrum försökt skapa olika ”rum” i rummet, för att utifrån de resurser vi har, göra det bästa möjliga för att tillgodose olika aktiviteter. Jag har haft en tanke om att införskaffa ett par hörselkåpor just för att vi ibland behöver ”avskärma” oss med tid för egen reflektion, och efter att ha läst den här boken blev jag än mer övertygad. Jag tror inte på ett tyst klassrum eftersom jag lägger mycket fokus på samarbete och jag blev även stärkt i den frågan, så det sker aktiviteter och Interaktioner och därför blir det även ett lärande klassrum!




Citat från Leif Strandbergs bok ”Vygotskij i praktiken” av Ewa och Camilla

10 12 2013

”Vygotskij var hängivet intresserad av att lärande skulle bidra till att eleverna lärde sig att tänka, och han menade, som upprepats många gånger, att detta med att tänka inte är en isolerad och inre mental tilldragelse. Det är ett hantverk med rötter i gemensamma aktiviteter.” (Citat sidan 73)
I ASL-arbetet får eleverna verkligen chans att arbeta med att tänka i gemensamma aktiviteter, d v s de samtalar med kamrater och vuxna, frågar och svarar, nyttjar tillgängliga hjälpmedel, resonerar, kommer överens, skriver samt läser och får genom detta ett aktivt förhållningssätt.




Nuläge och bokcitat/loggar

4 11 2013

Björklundaskolans nuläge i 1B

 

Vi har arbetat i tolv respektive tretton år på Björklundaskolan. De senaste tio åren har vi arbetat tillsammans och är alltså bägge klasslärare i samma klass. Vi har arbetat med skriv-och läsinlärning på ett traditionellt men också varierat sätt. Big Books, LTG, arbetsböcker, högläsning, individuell läsning, parläsning, arbetsblad är olika delar som vi har och har haft i vår skriv- och läsinlärning. I år är det första gången vi arbetar med ASL men vi har givetvis använt oss av datorn i undervisningen tidigare år, men då främst i årskurserna 2 och 3. Samhället och skolan förändras hela tiden och det gör vår undervisning också. Nu kombinerar vi ASL med mer traditionell skriv-och bokstavsinlärning. I klassen har vi bl a arbetat med ordlistor, sagoskrivning samt ”diktskrivning”. Efter höstlovet ska vi arbeta med Barnens rättigheter. Eleverna ska då skriva om en ”rättighet”, rita en bild till texten. Därefter ska vi filma dem med iPaden när de läser upp sin text och visar sin bild.

Våra elever har arbetat med ASL i förskoleklassen det märks att de har en viss datavana.

Det känns spännande och intressant att få gå denna utbildning och man lär sig något nytt hela tiden. Vi ser även fram emot att lära oss mer om hur man kan arbeta med iPad.

 

Citat

Med datorn som skrivverktyg- Erica Lövgren

”Att genomföra en stor förändring måste få ta tid och det kan vara klokt att ta det bit för bit i små steg.” s. 40

Det känns bra att inte forcera fram något man inte är så bekant med.

 

”Genom att välja att skriva sig till läsning med datorn som verktyg flyttas arbetet med att forma bokstäverna fram till årskurs två.”s.71

Vi har inte upplevt att eleverna i allmänhet haft svårt att lära sig skriva i årskurs ett, och har därför valt den kombinerade metoden, d vs både ASL och delar av den traditionella arbetsgången.

 

”Att skriva sig till läsning handlar alltså om så mycket mer än att bara byta verktyg. Det innebär också möjlighet till…… Skriva och språka, Samarbeta och samspela, Undersöka och upptäcka, Dela med sig och ta del av.”s.59

 

Det är intressant att se när eleverna samarbetar och resonerar med varandra. Att tillsammans utveckla språket, dela med sig och ta del av andras erfarenheter tycker vi att eleverna verkligen får i arbetet med ASL.

Att skriva sig till läsning. Arne Trageton

 

”Lärarens viktigaste uppgift är att organisera skolverksamheten så att maximalt lärande blir följden.” s.84

Detta ,anser vi, gäller oavsett metod .

 

”Datorklasserna skrev i genomsnitt faktiskt finare än handskrivningsklasserna.”s.117

Om detta har vi emellertid fått indikationer på att det är precis tvärtom. Vi ser många fördelar med att lära eleverna skriva för hand från tidig ålder och ser datorskrivandet som ett bra komplement.

 

”Ett litet bidrag till mer rörelse i skolan är att barnen ska stå när de skriver på datorn.”s.51

En bra tanke som vi praktiserar med de elever de passar.




Kullen, Citat och kommentarer

9 10 2013

 

Kullen, ur boken: Med boken som skrivverktyg– Erica Lövgren

 

”Istället för att låta veckans bokstav vara utgångspunkten för skrivandet kunde jag tillåta mig att fånga elevernas intressen och de frågor de väckte. Vi hittade gemensamma teman att skriva kring. Motivationen och arbetsglädjen hos eleverna blev drivkraften och arbetsglädjen var inte att ta miste på.” s.38

 

Intressant! När arbetet ligger nära mig själv och det jag själv är intresserad av så blir det också meningsfullt för mig. Jag gör det för min egen skull och för att jag är nyfiken på att få veta mera. Då har vi också, enligt min mening, kommit en bra bit på vägen för livslångt lärande. Min känsla och tro i det här sättet att arbeta är att det dessutom blir mycket lättare att individualisera. Eleverna kan utifrån den nivå som de själva befinner sig på utmanas av mig som pedagog. De som redan läser behöver inte arbeta med uppgifter som de redan kan utan får chansen att utvecklas inom andra områden och barn som inte läser arbetar i sin takt med den bokstav som de själva valt att fokusera på och lära sig mer om.

 

”Outvecklad motorik kan inte bara leda till att det blir mödosamt att lära sig en lättläst handstil utan eleven riskerar också att få sämre självförtroende.” s.79

Jag tycker den här meningen säger mycket kring hur viktigt det faktiskt är att barnen får bra grunder till att utveckla en god motorik. Som pedagog i skolan vill jag verkligen göra allt för att mina elever ska få bästa förutsättningarna att både lära sig men också att utveckla ett gott självförtroende. Enligt min mening så har jag mycket goda chanser att lära om jag har tron på mig själv och jag vill verkligen minimera alla risker som kan bidra till att eleverna börjar tveka på sig själva. Därför tror jag mycket på de motoriska förslagen som Erica beskriver i sin bok.

 

”Det syns tydligt att det händer mer med språket och berättandet när eleverna samarbetar än när de skriver enskilt.” s.25

Jag tror att vi måste våga förändra synsättet om att ett tyst klassrum är ett ”lyckat” klassrum, för jag tror tyvärr att det är en vanlig uppfattning inom skolans värld än idag. I ett tyst klassrum sker inget samarbete och för att utvecklas optimalt behöver vi lära oss att samspela med varandra. Så enligt min mening så är ett lärande klassrum inte tyst. I ett lärande klassrum bollas idéer och språkas. Om jag går till mig själv så är mina kollegor väldigt viktiga. Jag bollar idéer och lär och får lära också. Barn fungerar inte på något annat sätt och därför tror jag verkligen att det här är så viktigt. De får lära sig av varandra men också lära andra- och vem växer inte utav det?

 

Kullen, ur boken: Att skriva sig till läsning- Arne Trageton

 

”Det mest uppseendeväckande vid bokstavstestet på vårterminen under det första året var att eleverna i stort sett kunde lika många små som stora bokstäver (20 respektive 24 i genomsnitt), något som föranleddes av skiftlåsfunktionen.” s.65

Eftersom tangentbordet endast har versaler och dessa förvandlas till något helt annat på skärmen då jag skriver, med andra ord gemener, så lär vi oss två saker samtidigt. Min son som är fyra år gammal skrev sitt namn på datorn och uppmärksammade direkt att det såg annorlunda ut på skärmen. Tekniken är häftig och vi kan inte blunda för vilket fantastiskt verktyg det faktiskt kan vara om vi använder det med våra pedagogiska kunskaper.

 

”Projektet Textskapande på dator 1-4 klass har av många uppfattats som att man skulle vilja försumma handskrivningen. Så är dock inte fallet. I skolsammanhang kommer vi nog att ha god användning för handskriften i många år framöver som att viktigt komplement till datorskrivningen.” s.125

Ibland får jag en känsla av att det finns rädslor om att det ”moderna” arbetssättet, att skriva på datorn, leder till att handskrivningen och handstilen inte ska förekomma alls. Som det så tydligt står i citatet ovan så är det självklart inte fallet. Handskrivningen kommer på allvar, dock ett år senare då eleverna hunnit utveckla sina motoriska färdigheter och dessutom lärt sig läsa. Det innebär, med andra ord, att barnen kan fokusera ännu bättre på handskrivningen eftersom det då kan läsa. Egentligen är det ju ganska logiskt, tänk vilken koncentration det krävs av eleverna att lära sig både läsa och skriva samtidigt. Personligen tror jag att både läsförståelsen och handskrivningen blir bättre om vi vågar ha lite is i magen och lita på känslan att det är bättre att ta en sak i taget.

 

”Det finns många goda ABC-författare, men oavsett hur duktiga de är så är det svårt för en enda läsebok att tillfredsställa alla krav. Många lärarhandledningar till läseböckerna rymmer värdefulla råd om hur man kan använda barnens egenproducerade texter som kompletterande lärostoff. Är det nu i datoråldern inte dags att vända på tankegången? Varför inte låta eleverna stå i centrum och se läseböckerna som ett komplement?” s.173

Spännande tanke och mycket tänkvärd!




Citat och kommentarer till böckerna!

6 10 2013

Att skriva sig till läsning(Arne Trageton)

”Kommer skrivning på dator med båda händerna kunna utnyttja kapaciteten även i höger hjärnhalva? Det är en hypotes som inte har studerats i någon större utsträckning.

I textskapande för dator blir det lättare för barnet att börja kreativt och informellt med högra hjärnhalvan, men med en kontinuerlig samverkan med vänster halva kan barnet vidareutveckla begreppen i båda hjärnhalvorna.” (Att skriva sig till läsning-IKT i förskoleklass och skola, 2012, s.41)

Detta finner jag intressant. Rimligtvis borde båda hjärnhalvorna samverka på ett gynnsamt sätt om eleverna använder båda händerna när de skriver på dator. Kreativiteten borde även den öka och jag antar då att skriv och läsinlärningen även blir mer lustfylld.  Blir den mer lustfylld så tror jag att det man lär sig fastnar lättare, dvs. inlärningen påverkas positivt.

 

”Att det är två elever vid varje dator innebär många fördelar. Man klarar sig med hälften så många datorer, men det viktigaste är övning i muntlig färdighet och träning på att samtala och diskutera med andra barn uppmuntras.”(s.103)

En farhåga som jag hade i början av min bekantskap med ASL var att parskrivning i vissa fall kunde leda till att den ena parten blev mer passiv än den andre. Efter att ha läst denna bok har jag förstått att fördelarna med parskrivning överväger och att man har mycket att vinna på samarbetet. Jag har även förstått att det är viktigt att jag försöker sätta ihop skrivarpar som jag tror fungerar och att de får arbeta ihop en längre tid så att de blir trygga med varandra. Det är också bra om jag som ledare finner uppgifter som förhindrar att eleverna blir passiva.

 

”WTR möjliggör en fullständig individualisering och uppföljning av de framsteg som görs. Datorn bestämmer progressionen för varje enskilt barn och leder det tillbaka till de delar det inte har klarat att fullfölja. Det är stimulerande och frigör tid för läraren att ägna sig åt andra inspirerande språkaktiviteter.(s.148)

Det låter fantastiskt att man kan arbeta utifrån vart det enskilda barnet befinner sig i sin skriv och läsutveckling. Att man dessutom på ett inte alltför mödosamt sätt kan gå framåt och bakåt i texten för att utveckla, fylla på och förbättra denna. Ja, tänk så mycket tid man dessutom får över till andra meningsfulla språkstimulerande aktiviteter.

 

Med datorn som skrivverktyg-språk, motorik och bokstavsformer (Erica Lövgren)

”Att välja att skriva sig in i läsningen är effektivt och naturligt eftersom så många barn lär sig skriva innan de lär sig att läsa. Drivkraften är viljan att berätta och att behärska eller åtminstone förstå bokstävernas magi. Språkförmågan och berättandet separeras på detta vis från den motoriska utvecklingen och alla elever kan vara med och skapa texter som andra kan ta del av. De som fortfarande har en outvecklad motorik blir skrivare och läsare på samma villkor som de motoriskt brådmogna.”(Med datorn som skrivverktyg, 2009, s.38)

Detta tilltalar mig. Att alla kan vara med och berätta sin historia. Självkänslan stärks och lusten för läsning och skrivning borde ju också den öka.

 

”I mitt klassrum vet vi oftast vem vi skriver till och just skrivandet till en given mottagare är många gånger det som motiverar oss.” (s.67)

Jag tror att detta med att det ska finnas en mottagare är viktigt när man arbetar med ASL. Det jag skriver blir viktigt för att någon ska ta del av det. Då måste jag också göra mitt allra bästa. Att det finns en mottagare ger mening åt mitt skapande. Det är en stark drivkraft!

 

”Den finmotoriska utvecklingen och förmågan att forma bokstäver är inte begränsat till handen utan beroende av hur resten av kroppen fungerar.(s.79)

Erica Lövgren ger i sin bok tips på enkla och fina motoriska övningar baserade på forskning och beprövade metoder. Hon ger oss även en inblick och kunskap om hur en outvecklad motorik påverkar oss alla. Det känns bra att vi på Srömnäs skola har bestämt oss för att arbeta med sensomotorik.

 

 




Uppgift till sista träffen!

6 05 2013

Hej!

Vi har använt oss av länken google maps med barnen. Vi pratade om kungen på hans födelsedag. Vi kollade på det kungliga slottet och gick med en virtuell ”gubbe”. Barnen tyckte att det var väldigt intressant att se i och runt om slottet! Vi avslutade med att se på bilder av kungafamiljen.

Våra citat:

”Digitala verktyg kan vara en hjälp för att underlätta att få tillfällen att ge elever respons och för att höja deras motivation.” (s.52)

”Det är genom kommunikation vi skapar meningsfullhet och sammanhang.” (s.65)

”Mindmaps, eller tankekartor, är också bra verktyg att använda inför ett nytt arbetsområde.” (s.83)

På grund av tidsbrist så tar vi diskussionen imorgon på träffen.

Malin och Anette

 

 




Den meningsfulla språkväven

21 03 2013

När jag läser om lässamtal i kapitel 4, s. 115-120 funderar jag om det är någon i vår grupp som har erfarenhet av detta och som kan delge deras erfarenheter? Elever behöver träning i att samtala om vad de läser. Att lära sig läsa mellan raderna är en viktig förmåga som elever kan behöva tränas i. Lässamtal kan vara ett verktyg att nå delar av denna förmåga.

 

Listan på förr-nu är väldigt intressant! Jag tycker att den är ganska självklar men samtidigt känner man att det finns de som fortfarande är kvar i ”förr”! Det kan vara lätt att hamna i ”förr” därför att det är det man har erfarenhet av eller kanske för att den synen sitter i väggarna och inte alltid är så lätt att bryta. Hur ser ni andra på detta och hur har ni det på era arbetsplatser?

Jag fladdrar lite i tankarna för att det är lite sent. Vi ses imorgon! /Anette




Jag vill prata om lista-till Rigmor Lindös bok; Den meningsfulla språkväven

20 03 2013

Sid 47

”något som är viktigt att uppmärksamma är att pojkar och mansfigurer ofta förekommer i flickleksaker men flickor och kvinnofigurer saknas nästa helt bland pojkleksakerna.”

 

Jag har väldigt ”pojkiga” pojkar i min förskoleklass, små män allihopa. När någon av dem väljer att leka med en flickig leksak eller väljer in en kvinnlig roll i ett arbete, ex IPAD animering reagerar de andra starkt. Hur kan man få bort det? Hur gör jag?

 

 

Sid 38

”Både pojkars och flickors karaktärer påminner i hög grad om populärkulturens stereotyper där manliga hjälten är självständig, aktiv, starka, modiga, våldsamma, tävlande och beskyddande. Kvinnorna är varma vackra varelser, passiva och undernådiga, beroende av en mans stöd.”

 

I min grupp är pojkarna hemskt fascinerade av monster och andra figurer som finns i data och tv spels världen. Dessa figurer är grymma, våldsamma, och otroligt elaka. Hela läsåret har präglats av dessa negativa figurer, de dyker upp i de flesta arbeten vi gör. Hur gör jag för att få in ”vanliga” hjältar? Jag har försökt på många sätt. Dessa otäcka figurer räddar inte några prinsessor, de letar upp henne, dräper henne och äter upp hennes inälvor medans blodet sprutar….

 

Vi ses i morgon.

Mvh/ Barbro Berggren




Leif Strandberg ”Vygotskij i praktiken – citat och kommentarer

6 02 2013

Leif Strandberg  ”Vygotskij i praktiken”.

Här kommer tre citat från boken tillsammans med kommentarer.

 

Sid 49: De skolor och förskolor som skapar många samspel mellan barn och vuxna och mellan barn och barn kommer skapa en kraftfull plattform för barnens lärande och utveckling.

Detta har jag tänkt på och uppmärksammat i min förskoleklass, av bekvämlighet och den snabbaste vägen är att be en vuxen om hjälp. Ber man barnen tillsammans fundera och klura så brukar de oftast komma fram till vettiga svar. Då går de in i samspel med andra och måste själva tänka.

 

Sid 116: Inre och yttre aktiviteter stimuleras i olika miljöer. Inre aktivitet kräver viss tystnad och avskildhet och yttre aktiviteter behöver utrymme för sjudande och ljudande aktivitet.

Om man skulle se på varje individ så har de olika behov av miljö i samband med lärande. En del har jättesvårt att jobba med inre aktivitet när det är livat i klassen.  Andra kan jobba med sin inre aktivitet och kan koncentrera sig trots att det är stimmigt runt omkring. Vissa behöver sjudande och ljudande för att lära sig. Tänk vad enkelt det vore om alla hade samma behov.  ;D  Jag tycker att det är viktigt att försöka tillgodose alla behov.

 

Sid 67: I leken är barnen inte bara aktiva, de är absorberande. De är inte bara delaktiga, de är kreativa huvudpersoner med rätt att experimentera. Utveckla och omforma det som finns. I leken undersöker de, utvecklar regler, roller,  meningar och verktyg. De leker för att utforska något de anar men inte vet så mycket om.

Absolut! Leken är livsviktig! Barnen behandlar, undersöker och utforskar samtidigt som de leker. Om man tittar på leken så handlar de ofta om något som hänt, ett bröllop, ett dödsfall, en flytt. I sina olika roller i leken ser barnen saker från olika håll. Är man en mamma i leken som hjälper en ledsen liten?  Är man en brandman som släcker en brand? Är man två vuxna som är kära?  Leken är fantastisk!

 

Barbro Berggren,  Sjulsmarks skola.