Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen- Christina Löfving

28 04 2014

”Kan något göras annorlunda innebär det inte att vad vi gjorde tidigare nödvändigtvis var dåligt. Att tala om förändring är inte automatiskt samma sak som att kritisera.” S.170
I boken tycker jag Löfving tar upp tänkvärda åsikter som just handlar om arbetslag, grupp och team. I mitt år där jag fått ingå i den här kursen i ASL så har min handledare varit mycket betydelsefull och tydlig. Hon har gett mig tankar som jag förmodligen aldrig skulle ha fått precis just nu och som citatet ovan säger så tycker jag att hennes budskap från start fått mig att reflektera kring möjligheterna gällande de nya digital verktygen som vi har tillgång till i skolan och samhället idag. Jag vet att de utbildningar och värdefulla praktiker som jag gjort under mina år då jag studerade till lärare, när vi befann oss i ett helt annat samhälle, kan utvecklas och med hjälp av verktyg som vi har tillgång till idag kan jag utöka och förnya mina redskap som jag redan har. Jag har mycket kvar att lära, men jag är i alla fall en bit på vägen och har en vilja att lära mig ännu mera.

”Som pedagog har man ansvar att skapa trygghet. Ett sätt är att låta eleverna träna på att ge respons och att framföra åsikter. Det är här digitala verktyg kan bidra.” S.76-77
Vi har börjats använda oss av olika typer av redovisningsformer med hjälp av tekniken. Bland annat så har vi använt oss av PuppetPals och Book Creator. Det jag kan se är att de elever som är mer nervösa vid en ”traditionell” redovisning ser mer avslappnade ut vid en digital form av redovisning. En del elever har däremot jobbigt att lyssna till sig själv även om jag kan se att de lyser av glädje då de får visa upp vad de har skapat. Oftast är det elever som inte annars visar nervositet vid en ”traditionell”redovisning. Med andra ord nyttigt och nödvändigt att variera. Som Löfving vidare skriver så är det också viktigt att de ger varandra respons vid redovisningstillfällen. Då i te bara ”Det var bra”. Mer vad som kan leda arbetet framåt som ” Vad exakt var det som gjorde att du förstod bättre?” ” Jag har låtit mina elever fokusera på hur de själva agerar som åskådare när de har tränat på att låta dem som redovisar känna sig väl bemötta. Vi har pratat om hur publiken gav respons istället för att bara fokusera på dem som har redovisat. Ingen blir utpekad utan man pratar om det utifrån vad som har varit bra och vad man kan tänka på till nästa gång. De smittar av sig på hela undervisningen och skapar ett tryggt klimat” s.77

” Hur går det till i praktiken att arbeta ämnesintegrerat när även digitala verktyg och sociala medier får spela en viktig roll?” S.137
Oj så mycket nytt jag har att lära, jag inser verkligen hur lite jag faktiskt kan om vår digitala värld men däremot vilka häftiga möjligheter som finns idag. Det känns också skönt när jag läser om hur författaren själv gav sig in i detta äventyr utan att kunna allt, hon lärde sig under resans gång tillsammans med eleverna. Det gäller bara att jag vågar pröva och att jag tar en sak i taget så att processen startar.




Citat ur Ivar Bråtens Läsförståelse i teori och praktik

25 03 2014

”Det säger nästan sig självt att för att förstå det lästa, måste eleverna ha tillräcklig förståelse av vad de enskilda orden i texten betyder” sid 56.

Naturligtvis är det så. Att försöka läsa en text utan att förstå innebörden av orden vore som att jag skulle försöka mig på att läsa en bok på ett språk jag inte kan. Även om jag kan avkoda och ljuda fram orden så är det meningslöst om jag inte förstår vad jag läser. Av egen erfarenhet vet nog vi alla dessutom hur otroligt tråkig läsupplevelsen blir om man inte förstår vad som står där. Då menar jag inte att det som står är skrivet på ett annat språk utan att det skrivna ligger utanför min referensram vilket gör att jag inte förstår vad jag läser även om jag kan avkoda orden. Så skulle det exempelvis vara om jag skulle försöka mig på att läsa en doktorsavhandling i juridik. Även när jag studerade på universitetet kom jag ibland över texter där innebörden gick förlorad då det var skrivet med att sådant språk som jag inte fullt ut förstod.

”Att läsa böcker kan bjuda på tillfällen att introducera nya ord och prata om vad de betyder” sid 100.

Det är viktigt att man stannar upp och pratar om ord som eleverna inte förstår. Min erfarenhet är att eleverna inte alltid säger till när de inte förstår något ord, vid exempelvis högläsning, för de kan ändå förstå sammanhanget. Jag brukar försöka att alltid stanna till och fråga eleverna om ord som jag misstänker att de inte stött på tidigare. Ibland kan de lista ut betydelsen utifrån kontexten och ibland märker man att de inte har någon aning alls, även om de gärna kommer med gissningar och förslag. Jag har även haft en tanke på att göra en ordlista med nya ord vi stöter på i olika sammanhang men det har inte blivit av.

”Undervisning i läsförståelse bör därför integreras i de ämnen där texter läses, vare sig det är norska, samhällskunskap, engelska eller ett NO-ämne” sid 200.

De texter man läser i olika ämnen har, precis som boken tar upp, sina egna egenarter och man behöver lära sig hur man ska läsa och de olika texterna för att förstå vad man läser. En lärare i NO har en större möjlighet att visa och skapa läsförståelse för eleverna när de läser faktatexter än vad en lärare som undervisar i svenska kanske har. Därför tror jag att det är viktigt att man inom alla ämnen har som mål att öka elevernas läsförståelse. En klasslärare som undervisar i alla ämnen kan ju slå ihop flera ämnen under ett och samma arbetspass och kan lättare ge eleverna läsförståelse i alla ämnen.

”En genomgång av 122 studier tyder på att samarbete leder till bättre prestationer än när lärandesituationen präglas av konkurrens eller individuellt arbete, och att detta gäller i alla skolår och alla ämnen” sid 255.

Jag håller med om citatet ovan och tror absolut att eleverna lär sig bäst i samspel med andra. Det svåra, kan jag tycka, är att få eleverna att hjälpa varandra på ett sätt som leder till lärande och inte till ett kopierande. Min elever är så pass unga än att de inte lärt sig  berätta för de andra hur man ska lösa en uppgift utan de berättar istället bara svaret rakt av. I den situationen sker inget större lärande för någon av eleverna. I de lägena får man vara där och påminna: berätta hur du tänkte och varför det blir det svar som det blir. Det är svårt…




”Läsförståelse i teori och praktik”- Ivar Bråten (red.)

24 03 2014

Kapitel 3
” För det första bekräftar de ovan refererade undersökningarna att både ordavkodning, förkunskaper och förståelsestrategier är viktiga komponenter i läsförståelse, med förkunskaper som den viktigaste biten.” S.74

Det som fångade mig i den här delen av kapitel 3 är som de även säger i boken hopp och optimism för de elever som har svaga ordavkodningsfärdigheter. Att resultaten av undersökningarna visar att elever med exempelvis läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi kan få hjälp för att kompensera för sina svårigheter och ändå nå god läsförståelse.

Kapitel 4
”Vuxna som använder ett rikt register av ord när de talar med barn, och gör det i sammanhang där barnen får hjälp med att förstå orden, bidrar till barnens talspråkliga lärande.” S.86

Som framgår i den här delen av boken så har vi fått läsa om vikten av fonologisk medvetenhet och talspråket för en god läsförståelse. Vidare står det hur barn med ett gott ordförråd lättare förstår vad det läser. Citatet ovan väver in så mycket som vi pedagoger gör/bör göra tillsammans med våra elever och vikten av att vi använder ett rikt språk så elevernas ordförråd får möjlighet att utökas. Tänk så mycket som vi vuxna , föräldrar och pedagoger, kan göra i ett tidigt stadie för att så tidigt som möjligt skapa goda förutsättningar för våra framtida barn.

Kapitel 9
”Undervisning i läsförståelse bör därför integreras i de ämnen där texter läses, vare sig det är norska, samhällskunskap, engelska eller ett NO-ämne.”s. 200

Verkligen sant. Eftersom det handlar om så olika sorters läsning eftersom ämnena är så olika så håller jag med om att det inte enbart är svenskläraren (i vårt fall eftersom vi bor i Sverige och inte i Norge) som bör undervisa och ge strategier i läsförståelse.

Kapitel 10
”Bra frågor stimulerar också ofta eleverna att dra slutsatser och motivera svaren.” S. 252

Jag följer själv en blogg, Körlings ord, och jag måste få citera det hon skriver för det är så sant ”Självklart väcker texter frågor. Frågorna är viktiga. Vad kan hända? Är tanten gammal eller ensam? Är alla tanter ensamma? Alla frågor behöver inte besvaras. Däremot ställas. Frågor lever sitt fortsatta liv. De kan vila och bida sin tid. De bildar tankar och så skapar det ibland nyfikenhet och en läsare föds.”. – Får jag läsa den där boken? frågar eleven då. Om eleven spontant frågar eller vill berätta och relatera till texten får de naturligtvis göra det. Lektionen har börjat. Själva läsningen tog 60 sekunder. Inom tio minuter har vi samtalat om texten, berättat om oss själva och så kan vi börja räkna, undersöka geografi eller sätta samman ett batteri. Skolan är generös! Så tänker jag.
Jag tyckte att det här citatet var ett tydligt exempel på bra frågor. Texten om det som hon ställer frågor till ligger också ute på hennes blogg där ni som vill kan läsa. Sammanfattningsvis kan jag kort säga att det inte fanns några givna svar. Eleverna fick med andra ord dra slutsatser och motivera svaren, även om de inte gjorde det högt så i sina tankar. Det skapar en process som vidare leder till en god läsförståelseutveckling.




Citat och kommentarer hämtade ur ”Läsförståelse i teori och praktik”!

24 03 2014

”För det första bekräftar de ovan refererade undersökningarna att både ordavkodning, förkunskaper och förståelsestrategier är viktiga komponenter i läsförståelse, med förkunskaper som den viktigaste biten.” (S.74)
När man arbetar med läsförståelse så tänker jag att det är oerhört viktigt att de texter man arbetar med är texter som eleverna kan relatera till, som innehåller sådant som barnen har vissa förkunskaper kring. Arbetet med ASL passar bra när det gäller att arbeta med texter som är bekanta för eleverna. Har eleverna förkunskaper kring det dom ska skriva och läsa så blir de dessutom mer motiverade vilket jag också tror främjar god läsförståelse.

”Många andra studier pekar emellertid på att det särskilt är ordförråd och samtalsfärdigheter som är viktiga för barns senare läsförståelse.” (s.90)
Jag anser att det är viktigt att man i de yngre åldrarna arbetar med att utveckla barnens ordförråd såväl som samtalsfärdigheter. Att man läser olika typer av texter för barnen och att man sedan samtalar kring dessa. Arbete kring homonymer och synonymer är inte heller så dumt då man kan få en intressant diskussion kring ord och dess betydelser.

”Den systematiska begreppsundervisningen lärarna genomförde var ofta knuten till teman eleverna hade i andra ämnen. Läsning och skrivning var alltid en del av alla ämnen, och det lästes och skrevs varje dag.” (s.206)
Vi i åk.1 på Strömnäs arbetar tematiskt vilket känns bra då man kan finna stöd i det som nämns ovan. Barnen får ett sammanhang och begreppen förekommer som en naturlig del i läs- och skrivundervisningen. De blir dessutom mer motiverade vilket i sig verkar positivt på läsförståelsen.

”När man talar om begreppskunskap, den andra viktiga faktorn som inverkar på läsengagemanget, tänker man på de centrala begreppen inom ett ämne.” (s.246)
För att eleverna ska bli engagerade när de läser så tror jag att det är viktigt att de förstår vad de läser. Det är viktigt att de får kunskap om begreppen och dess betydelse i en text innan de tar sig an texten. Har de skapat sig förkunskaper blir läsningen mer också mer meningsfull.
.




Björklundaskolans tankar om boken” Läsförståelse i teori och praktik” av Ivar Bråten

24 03 2014

”Det är viktigt att nyförvärvade avkodningsfärdigheter integreras och vidareutvecklas i meningssökande aktiviteter som upplevs som intressanta och relevanta av eleverna.” s.55 Vi upplever att eleverna får stor variation i sin läsinlärning i och med att vi använder oss av olika läsinlärningsmetoder varav ASL är en av dem. I arbetet med ASL arbetar eleverna med ord och meningar som är intressanta och relevanta för dem och de visar ett stort engagemang och ett stort intresse för att skriva och läsa.

I boken skrivs det mycket om vikten av förkunskaper och bra ordförråd för på att kunna bli en god läsare. Det skrivs även att ” Barns talspråksutveckling i förskoleåldern är en avgörande resurs när de ska lära sig skriftspråket.” s85 likväl som de skriver att ” Det finns därför ingen orsak att förskolan intar en vänta-och-se-attityd inför barn med svagt utvecklat språk i förskoleåldern.” s.99. Vi finner detta intressant och önskar att eventuella svårigheter snabbt uppmärksammas och att resurser finns för att främja språkutvecklingen för dessa barn.

I boken på sidan 206 kan man läsa om läsning i olika former och olika ämnen. Det skrivs om vikten av att variera läsningen, högläsning av pedagog, parläsning, tyst läsning, körläsning, läxläsning o s v. Även vi tycker att det är viktigt med denna variation av läsning och arbetar på detta sätt.

”Av de enskilda strategier som utprövades i undervisningssammanhang på 1970-talet och under första hälften av 1980-talet visade sig följande vara särskilt värdefulla: a) aktivera förkunskaper b) ställa frågor under läsningen c) konstruera mentala bilder d) sammanfatta de viktigaste i texten och e) analysera textens uppbyggnad.” s 230. Dessa strategier anser vi vara mycket bra att använda vid läsning av texter. Vi upplever att, om man använder sig utav ovanstående strategier, fångar man alla elever, även de som på egen hand kan ha svårigheter att förstå textinnehållet.




Citat ur Forsbergs och Lövgrens Med datorn som skrivverktyg- Vad? Hur? Varför?

29 01 2014

”Vad kan man göra när tiden i skrivarparen handlar med om konfliktlösning än om skrivande?” Sid 17

Under läsåret har jag hittills fokuserat på berättelser och dess uppbyggnad med eleverna. Vi har läst, tittat och lyssnat på många olika sorters texter och övat oss i berättandet genom olika aktiviteter. Faktiskt så var igår den första gången vi introducerade skrivandet på datorn (det har naturligtvis varit tillåtet att skriva på datorn ändå, trots att vi inte haft det som ett moment i undervisningen) och spökskriften och jag upptäckte direkt att frågan i citatet ovan kommer att gälla min grupp i alla högsta grad. Vi har särskilt en elev som inte riktigt behärskar konsten att samarbeta. Här kommer det inte spela någon större roll i vilken grupp eleven placeras i eller hur motiverande uppgiften är. Eleven i fråga behöver träna sig att samarbeta under enklare former innan den klarar av ett så pass svårt moment som parskrivning. Hur gör man då med den eleven? Ska man traggla på och på så vis ”förstöra” för skrivkompisen som drabbas av motviljan att samarbeta eller ska man låta eleven skriva på egen hand till en början? Vi tränar naturligtvis på att samarbeta under enklare former för att situationen ska bli bättre, men det tar tid.

”Hur ska man få pararbetet att fundera?” Sid 55
Jag väljer att ta en liknande frågeställning också som mitt andra citat. Detta för att det är den frågeställning som jag i nuläget känner är mest aktuell för mig och min grupp.

”Att ta hjälp av tillgängliga verktyg är inte fusk.” Sid 108
Håller helt med. De verktyg, även inom andra områden än skrivning och läsning, som finns att tillgå för att hjälpa oss bör och måste vi använda. Däremot måste vi själva lära oss att använda dessa på rätt sätt för att kunna hjälpa eleverna att göra detsamma. Idag finns inga begränsningar för vad man kan kan ta reda på och lära sig med hjälp av de verktyg som finns. Att inte ta in och utnyttja dessa resurser i skolan vore för det första helt omöjligt och dessutom väldigt dumt enligt mig.




Citat ur Forsberg- och Lövgrens bok; ”Med datorn som skrivverktyg- Vad? Hur? Varför?”

29 01 2014

-VAD
”Ibland uppstår situationer när eleverna måste vänta på hjälp innan de kan fortsätta. Dessa stunder kan lätt leda till oro och rastlöshet och det är därför praktiskt att ha planerat någon aktivitet som de kan ta till. Vissa lärare har ett antal spel och pussel som eleverna kan ägna sig åt medan de väntar, andra har gjort i ordning boklådor och pyssel eller låter eleverna själva välja.” S.18

Inspirerande och tacksamt tips. Jag tycker ofta att arbetet flyter på bra när vi arbetar och skriver på datorerna, jag har aktivt valt att inte sätta igång för många datorer och skrivarpar samtidigt, mycket för att jag som pedagog ska känna lugnet och kunna få behålla fokus på dem som jag hjälper. Ibland är jag nog så optimistisk och kan ta mig vatten över huvudet eller att något tekniskt fel uppstår så många behöver hjälp samtidigt. Jag tar därför till mig det här praktiska tipset så att det alltid finns en plan B om någonting oväntat uppstår. Jag väljer dock att hålla mig till att eleverna vet vad de ska göra när de väntar på min hjälp och jag tycker att exemplet som färdiga boklådor låter som ett intressant alternativ.

– HUR
”För att det ska finnas anledning att anpassa texten efter mottagare och syfte behövs förstås mottagare till texterna. Det är många som vill läsa och lyssna. Det kan vara klasskompisarna, parallellklassen, förskolan, förskoleklassen, äldre elever, föräldrar, syskon, någon släkting man kan mejla till, äldreboendet, webben, någon vänklass en bit bort som nås via Skype, tidningen och biblioteket.” S.45

I den här kursen och vidareutbildning har jag fått god råd och idéer både av min handledare, kollega och genom den här gruppen, inklusive via den litteratur som vi tar del av. Insikten av hur viktigt det är att eleverna vet vilken typ av mottagare redan innan uppgiften startar. Det finns verkligen mer lättillgängliga mottagare nu i och med den tekniken som nu finns i vårt samhälle, som citatet ovan ger exempel på så är det egentligen fantasin som sätter gränser. Jag har visioner och hoppas att jag innan terminens slut har använt mig av några ovan nämnda mottagare. Jag ska försöka att inte tänka så stort och inte göra det så invecklat, då finns risken är jag rädd, att det inte blir något av det som var tänkt från början. En sak i taget.

-VARFÖR
”När vi skriver oss till läsning övas den kommunikativa förmågan och talspråket. Formuleringarna överförs till skrivet språk. Eleven är aktiv i ljudanalys, lär sig ljuda ut, se helord och läsa ihop ord i ett meningsfullt sammanhang.” S.102
”Eleverna använder ett skrivverktyg som gör att bokstäverna är lätta att identifiera, lätta att ändra och talsyntesen ger dem stöd för bokstavsljudet. Fokus är på den språkliga processen, snarare än på de språkliga detaljerna när arbetet kan utgå från det innehåll som är meningsfullt för eleven.” S.117

Vi har i min grupp valt att arbeta utifrån elevtexterna och har inte arbetat med varken en färdig arbetsbok eller veckans bokstav. Till en början hade vi veckans ljud men vi övergick så småningom, när jag själv kände mig lite mer varm i kläderna, till att använda den tiden till exempelvis förberedelser eller efterarbete av texterna som eleverna skapar. Tiden då jag som pedagog är i samspel med de elever som bearbetar sin text ser jag som en stor vinst och kan verkligen känna igen hur elever uppmärksammar det talade språket kontra skriftspråket. Senast idag fick jag genom två elever höra ” Angelica, du ser ju att vi har ju skrivit dom varför skriver du dem, det är ju fel.” Vi fick då tillfälle att prata om hur talspråket och skriftspråket skiljer sig. Deras nyfikenhet väcktes och de började söka efter fler ord som kunde talas och skrivas på olika sätt. Vi använder fortfarande spökskrift då vi gör sagor, mycket för att få flödet i det vi skriver. Jag ser hur mycket eleverna utvecklats då de bland annat söker efter riktiga ord i sin spökskrift. De hittar fler ord och genom att de nu kan läsa och ljuda ut så är det mer spännande att söka efter ord i spökskriften. Jag tycker mig också se att eleverna samarbetar bättre vid datorerna och att fantasin fått mer fart i sagoskrivandet. Jag tror absolut att det beror på att eleverna nu fått tränats i att samarbeta, med andra ord, så har den kommunikativa förmågan övats och ger därmed resultat.




Kullen 1B, ”Med datorn som skrivverktyg” av Forsberg/Lövgren

28 01 2014

Vad?
”Vad är vinsten med parskrivning?” Jag håller med författarna att eleven har möjlighet att utvecklas och lära mer tillsammans med andra än i sitt ensamarbete. Det blir väldigt tydligt när man jobbar med ASL. De klarar av sådant som de inte gör själv, sådant de inte lärt sig än. Samarbetsförmåga men också kommunikationsförmåga prövas och tränas. Det är roligt att utbyta idéer och tänka tillsammans men jag tror framförallt det är givande för lärandet.

Hur?
”Eleverna ska lära sig forma bokstäverna med penna när de kan allt annat om dem. Det är bortkastat att använda tid till att forma något som eleverna inte har tillräcklig erfarenhet av”. Mina elever har också fått jobba med att skriva och forma bokstäver med penna, parallellt med datorskrivandet. För några har det varit bra. De eleverna skriver gärna för hand, i skolan och hemma. Det jag upplever är att det dock kan vara svårt att forma bokstäver. Speciellt för några elever. Då de sen ska försöka skriva en kort text eller bara en enkel mening, blir det mödosamt. Den texten gör de så kortfattad och enkel som möjligt för att orka skriva den. Den färdiga texten blir ofta heller ingenting som kompisarna kan ta del av och läsa, för speciellt läsbart blir det tyvärr inte. Hur mycket eleven än kämpat. Här tycker jag vinsterna är fantastiskt stora med datorn som verktyg. Det eleven skrivit kan alla ta del av och alla elever får vara lika stolta över sitt arbete.  De är också lika sugna att skriva och berätta nästa gång.
Pennan ska de också få välja, men inte i första hand för att skriva och berätta. Där är datorn ett mycket bättre verktyg.

Varför?
”Det effektiva läsandet och skrivandet växer fram i situationer där barnet genom en inre drivkraft vill läsa och skriva. Det är i sådana sammanhang som den vuxne måste skapa för att hjälpa barnet in i skriftspråket.”
ASL hjälper oss och eleverna i detta arbete. En inre drivkraft är avgörande för allt lärande, inte bara vad gäller läsa och skriva. Det är en av skolans stora uppgifter att skapa och ta till vara.




Tankar kring ” Med datorn som skrivverktyg” Vad? Hur? Varför?

28 01 2014

”Homonymer är ord som låter lika men betyder olika. Arbetet homonymer ökar medvetenheten om att ord har olika betydelser i olika sammanhang och eleverna utvecklar sin förmåga att reflektera över språket.” (S.26)
Arbetet kring homonymer som beskrevs i boken inspirerade mig. ASL ger mig tid över som jag kan använda till arbete kring exempelvis homonymer. När jag vikarierade i en åk.1 på Norrmalmsskolan arbetade eleverna kring just homonymer. Alla elever var engagerade i detta och tillsammans med barnen kunde man föra intressanta reflekterande diskussioner kring språket och olika ord. Detta ska jag definitivt arbeta med i min klass!
”Vi brukar diskutera ljudnivån utifrån begreppen ”rättigheter och skyldigheter”. Eleverna har rätt att diskutera sina arbeten och lära tillsammans men de har samtidigt en skyldighet att göra det så pass lågt att andra också kan nyttja sin rättighet.” (S.57)
Ibland har ljudnivån varit alltför hög under våra skrivstunder. Jag tycker att det exempel som beskrivs här ovan, vad gäller rättigheter och skyldigheter, är tydligt och att det belyser detta med att med friheter följer också ansvar. Att alla vi som vistas i skolan är ansvariga för varandras arbetsmiljö och trevnad!
”När man skriver gåtor så övar man på att ”skriva mellan raderna” och det borde rimligen öka medvetenheten om att man också kan läsa mellan raderna i andras texter.”
Detta med att skriva gåtor har vi arbetat med genom olika teman under åk 1. Dessa uppgifter har alltid engagerat eleverna. Förutom vinsten med att lära sig ”läsa mellan raderna” har denna uppgift också bidragit till skrivglädje och gott samarbete skrivarparen emellan. Hela klassen har engagerats kring dessa gåtor!




Tankar om boken ”Med datorn som skrivverktyg” – Vad? -Hur? -Varför?

27 01 2014

”ASL handlar om att lära sig läsa genom att skriva,alltså lära sig läsa genom att själv aktivt koppla ljud till bokstav och skapa meningsfull text som går att lästräna på. Eftersom det är elevens egen text, skapad utifrån elevens egna förkunskaper, blir läsutmaningen automatiskt individualiserad.” ( s. 11) Det vi ser när vi arbetar med ASL är att eleverna tycker att det är roligt, meningsfullt och spännande att tillsammans i par skapa sina egna berättelser. Vi ser även att många elever väljer att utmana sig själva och skriva allt längre berättelser och att flertalet, efter att ha arbetat med ASL vid flera tillfällen, arbetar alltmer självständigt. De tycker att det är roligt att läsa upp sina egna berättelser samt att lyssna på andras.

”Texterna rättas i samspel med eleverna i anslutning till att de skrivit dem och motiveras med att texten ska vara läslig för alla och att det ska vara möjligt att fortsätta arbeta med den” (s.47) Detta anser vi vara viktigt, att eleverna förstår att det är viktigt med rättstavad text, så att alla kan läsa deras texter.

”När man skriver gåtor så övar man på att ” skriva mellan raderna” och det borde ju rimligen öka medvetenheten om att man också kan läsa mellan raderna i andras texter.” (s.114) När vi arbetade med gåtskrivandet gjorde eleverna det med stor iver och stort engagemang. De läste varandras gåtor och fick många fina lästillfällen och goda skratt. Vi kommer att fortsätta att skriva gåtor vid fler tillfällen då vi ser stor vinning med att kunna ”läsa samt skriva mellan raderna”.
Tankar från Björklunda årskurs 1 ( Camilla och Ewa)