Länk från Christina Löfving

28 04 2014

www.geocaching.com

Det här har jag hört talas om och själv velat prova på då jag är ute och promenerar varje dag. Däremot har jag inte kommit mig för att ta reda på hur man går till väga och vad det egentligen går ut på.
Efter att ha undersökt och kikat på länktipset i Christinas bok känner jag mig ännu mer i nyfiken och sugen på att prova. Det verkar superenkelt. Har du skapat ett gratiskonto på hemsidan www.geocaching.com och har tillgång till en GPS så är det bara att köra. Det finns en bra och tydlig instruktionsvideo på hemsidan också.
Det här måste ju vara riktigt roligt att använda med eleverna. Man ger sig ut på skattjakt tillsammans och förhoppningsvis hittar man skatten. Eleverna får träna på att navigera med GPS (möjlighet att komma in på andra områden i geografin) och när de hittar skatten får de signera loggboken och så kan de byta ut något föremål (om det finns något sådant) mot något annat av samma värde. För att vidareutveckla arbetet går det ju att till exempel skriva om, fota, filma och göra filmer av skattjakten.




Citat Christina Löfving

28 04 2014

”Hårdraget kan man säga att skolan är en autonom satellit som svävar fritt, utan större koppling till elevernas vardag” sid 23.

Precis som Christina skriver funderar jag kring hur lockande det är för eleverna. Är man inte motiverad inför något, spela roll vad det är, blir resultatet aldrig lika bra som om det man gör är något man intresserar sig för eller till och med brinner för. Det är åtminstone min personliga åsikt utifrån egna erfarenheter. Hänger inte skolan med i det övriga samhällets utveckling kommer den uppfattas som gammalmodig och av många elever även som tråkig och omotiverande.

”Vi kanske ser bilden framför oss hur någon sitter instängd på ett rum och spelar spel utan kontakt med omvärlden” sid 81

Nej, verkligheten ser inte ut så. Ändå kan jag förstå tankar kring dataspel och att det kan bli ”för mycket”, detta trots att jag är ganska ung och vuxit upp under den tiden när datorn gjorde sitt intåg. Det finns många fina saker och många fördelar med att spela dator och jag tror precis som Christina att det sällan är så att någon sitter isolerad på sitt rum och inte pratar med en enda människa. Den bilden känns sorglig… Som tur är så används datorn och dataspel oftast på helt andra sätt där man har kontakt med kompisar och möter nya människor som spelar samma spel. Samtidigt får man inte glömma annat som också år viktigt för att vi ska må bra – frisk luft, solsken, motion. Lagom är som vanligt bäst.

”Behovet av att vara observant och dubbelkontrollera är inget som har uppkommit i och med internet” sid 125.

Allt man läser och hör talas om i olika situationer behöver man kritiskt granska. Precis som Christina skriver är det däremot en större mängd med ”fakta” som man måste sålla bland när man hämtar information från internet. Det är lustigt när jag tänker på då jag gick på gymnasiet, för ca 8 år sedan. Då krävdes det aldrig att vi reflekterade över den fakta vi hämtat från nätet. Den enda ”källgranskning” vi behövde förhålla oss till var att vi inte fick ta information från vissa sidor på nätet, typ Wikipedia. Det var som att lärarna hade källgranskat alla de tillåtna sidorna åt oss redan. När jag gick gymnasiet trodde jag att allt man läste på Nationalencyklopedin var hundra procent sanning, utan minsta undantag. Tog man sin information därifrån, skrev om texten med egna ord och lämnade en referens i slutet av arbetet var det lugnt. Aldrig krävdes det att vi själva reflekterade kring vad som stod skrivet eller jämförde med andra källor.




Nuläge Alterdalens förskoleklass

24 03 2014

Vi har avslutat temat Sandvargen genom att göra animerade filmer.




Nuläge Alterdalens förskoleklass

25 02 2014

Vi arbetar med boken Sandvargen. Eleverna har fått göra sina egna Sandvargar i lera, målat Sandvargens hem på stora pappersark och gjort sin egen sprattelgubbs-Zackarina.

20140225-105059.jpg

Eleverna har också fått prova på att skriva på datorn två och två. De skrev frågor till Sandvargen som de ville ha svar på. Sandvargen påstår att han kan allting och eleverna ville se om detta verkligen stämmer.
Efter några dagar kom det ett brev på posten till skolan med avsändare Sandvargen. Oj vad uppskattat det var och vad viktigt det är för eleverna att se att det finns en mottagare till vad de gör.
Av elevernas frågor och Sandvargens svar har vi satt ihop och gjort en liten bok som hänger i klassrummet. Boken bläddras i av både eleverna i förskoleklassen men även andra elever på skolan är intresserade av vad vi gjort. Jättekul för barnen att få dela med sig av sitt arbete till andra, äldre elever på skolan.

20140225-105545.jpg

20140225-105549.jpg

20140225-105558.jpg

20140225-105603.jpg

20140225-105610.jpg

20140225-105622.jpg

Eftersom Sandvargen var så snäll och gav oss hans mailadress har vi nu också, tillsammans (diktering), skrivit ett mail till honom där vi berättat om våra favoritartister och låtar – kopplat till ett kapitel vi läst ur boken.
Imorgon ska vi kika om Sandvargen svarat på mailet…




Nuläge Alterdalens förskoleklass

29 01 2014

Då jag varit bortrest en stor del av början på nya terminen har jag inte hunnit gör så mycket med dem än. Barnen har tillsammans med vikarien arbetat vidare med Trulle och vi har nyss avslutat området med ord och ska klättra en stegpinne till stavelser. De har också varit ute och fotat vårt årstidsträd i vinterskrud och gjort en diktering om vintern.

20140129-093239.jpg

Där har de fått ringa in ord som börjar på D och som utmaning har de letat ord som handlar om vintern.

20140129-093433.jpg

Vi ska nu börja arbeta med boken Sandvargen. Vi har läst första kapitlet och idag ska eleverna få göra sin egen Sanvargenfigur i lera. De ska också, under arbetet med boken, måla stranden och området där Sandvargen bor på ett stort lakan. Målet är vi sedan ska göra en animerad berättelse genom att använda lerfigurerna. Boken Sandvargen bjuder in till både skratt och djupare diskussioner och trots att det är en ganska tjock bok utan bilder verkar barnen fastnat för den redan efter ett kapitel.




Citat ur Forsbergs och Lövgrens Med datorn som skrivverktyg- Vad? Hur? Varför?

29 01 2014

”Vad kan man göra när tiden i skrivarparen handlar med om konfliktlösning än om skrivande?” Sid 17

Under läsåret har jag hittills fokuserat på berättelser och dess uppbyggnad med eleverna. Vi har läst, tittat och lyssnat på många olika sorters texter och övat oss i berättandet genom olika aktiviteter. Faktiskt så var igår den första gången vi introducerade skrivandet på datorn (det har naturligtvis varit tillåtet att skriva på datorn ändå, trots att vi inte haft det som ett moment i undervisningen) och spökskriften och jag upptäckte direkt att frågan i citatet ovan kommer att gälla min grupp i alla högsta grad. Vi har särskilt en elev som inte riktigt behärskar konsten att samarbeta. Här kommer det inte spela någon större roll i vilken grupp eleven placeras i eller hur motiverande uppgiften är. Eleven i fråga behöver träna sig att samarbeta under enklare former innan den klarar av ett så pass svårt moment som parskrivning. Hur gör man då med den eleven? Ska man traggla på och på så vis ”förstöra” för skrivkompisen som drabbas av motviljan att samarbeta eller ska man låta eleven skriva på egen hand till en början? Vi tränar naturligtvis på att samarbeta under enklare former för att situationen ska bli bättre, men det tar tid.

”Hur ska man få pararbetet att fundera?” Sid 55
Jag väljer att ta en liknande frågeställning också som mitt andra citat. Detta för att det är den frågeställning som jag i nuläget känner är mest aktuell för mig och min grupp.

”Att ta hjälp av tillgängliga verktyg är inte fusk.” Sid 108
Håller helt med. De verktyg, även inom andra områden än skrivning och läsning, som finns att tillgå för att hjälpa oss bör och måste vi använda. Däremot måste vi själva lära oss att använda dessa på rätt sätt för att kunna hjälpa eleverna att göra detsamma. Idag finns inga begränsningar för vad man kan kan ta reda på och lära sig med hjälp av de verktyg som finns. Att inte ta in och utnyttja dessa resurser i skolan vore för det första helt omöjligt och dessutom väldigt dumt enligt mig.




Citat ur Leif Strandbergs Vygotskij i praktiken

12 12 2013

S 13. Kort och gott, den framgångsrika elevens mest utmärkande kännetecken är aktivitet
Jag håller helt med Leif Strandberg i hans reflektion kring att de elever som är mest aktiva är de som är mest framgångsrika. De elever som ägnar tid åt sitt lärande är de som lyckas bäst. Men hur ska man lyckas fånga upp de elever som inte är lika aktiva? Hur gör man med den elev som inte har lika bra kontakt med sin lärare, som inte samtalar lika mycket med vuxna och kamrater, den som inte placerar sig strategiskt i klassrummet för att på bästa sätt lära utan kanske hellre placerar sig enligt en strategi om att slippa synas och delta? De elever som aldrig frågar eller aldrig vill svara på en fråga utan mest bara sitter av tiden, hur gör man med dem för att öka deras aktivitet? Det är nog en av de största utmaningarna jag stött på, under min korta period som lärare. Att fånga elever i deras intressen och där de befinner sig är ju ett sätt att gå till väga men hur gör man då när det finns vissa områden man är tvungen att arbeta med i skolan. Finns det till exempel en flicka vars största intresse är hockey – ja, då kan man antagligen anpassa en hel del av skolarbetet för att det ska passa och locka henne. Exempelvis läsandet av böcker, skrivuppgifter, engelska och en hel del matematik går att anpassa efter den flickans intresse. Men när man kommer till området där vi ska lära oss om till exempel olika religioner, då är det inte lika lätt att anpassa arbetet efter varje elevs intressen. Hur gör man då?
Jag har själv inga riktiga svar på mina frågor och mina egna reflektioner men jag tror ändå någonstans att om man varierar sitt undervisnings/arbetssätt – använder olika verktyg och metoder och inte fastnar i samma mönster – och är engagerad i ämnet själv som lärare så smittar nog detta av sig på i alla fall några elever och något arbetssätt eller några verktyg kan alltid passa någon elev.

Sid 55 Läraren berättar: Det är en tröst det Vygotskij säger att det inte gör något att det jag säger till att börja med befinner sig huvudet högre än eleverna
Det här är något jag som lärare behöver tänka på och bli bättre på. Jag har lätt för att förenkla saker kanske lite för mycket. I vissa fall tror jag att det är bra att ”skala av” och förenkla för att eleverna ska kunna uppfatta det vesäntliga och kärnan inom området. När jag däremot läser en bok för eleverna är det ju otroligt onödigt att ändra lite svårare ord till ord som jag är säker på att de kan och förstår. Jag är medveten om att jag gör detta och brukar försöka läsa alla ord som de står, även de svåra, för att sedan förklara för eleverna vad de betyder. Dock är det något jag behöver bli ännu bättre på för fortfarande sker det utav bara farten att jag ändrar i texten under tiden jag läser. I en saga eller i en bok gör det ju dessutom ingenting om eleverna inte förstår precis alla ord. Sammanhanget och bokens helhet framgår ändå även om de missar något ord.




Nuläge Alterdalens förskoleklass

11 12 2013

Nu har vi börjat arbeta kring julen och varje måndag ”tänder” vi ett nytt ljus i adventsljusstaken och arbetar med något som har med julen att göra.

20131211-092656.jpg

Första advent läste vi en jätterolig och enkel saga om Jesu födelse och pratade om varför vi firar jul. Då boken har otroligt roliga och fina bilder fotade jag sidorna i boken och visade dem genom projektorn så att eleverna kunde titta på bilder medan jag berättade historien.

20131211-092914.jpg

När vi tände andra ljuset ställde jag frågan: firar alla här jul? Utifrån detta samtalade vi sedan kring varför vi firar jul, vilka som firar jul och eleverna fick ”träffa” två barn (i två korta, av mig påhittade, berättelser) som inte firade jul utan hade en annan tro och andra högtider. Eftersom att alla elever i gruppen firar jul blev uppgiften för alla att måla en bild av hur de firar jul i just sin familj. Bilderna ska de sedan visa för varandra och berätta om när vi tänder tredje ljuset.

20131211-093553.jpg




Nuläge Alterdalens förskoleklass

11 12 2013

Vi har avslutat tema rymden med att eleverna, i två grupper, har fått göra solen, månen och jorden i Papier-maché. Med hjälp av modellerna kunde de lätt visa hur solen, jorden och månen rör sig i förhållande till varandra.

20131211-092207.jpg

20131211-092232.jpg

20131211-092251.jpg

Vi filmade när varje grupp visade upp vad de lärt sig om himlakropparna:




Nuläge Alterdalens förskoleklass

20 11 2013

Nu har vi börjat arbeta med temat rymden. Vi har riktat in oss på solen, jorden och månen och dess relation till varandra. Eleverna har fått göra varsin modell över hur himlakropparna cirkulerar runt varandra. Vi har varit in i appen Solar Walk och kikat hur det ser ut i rymden och tittat närmare på olika planeter. Jag hade svårt att se hur jag skulle få in appen i arbetet (även om jag tyckte det var en jättehäftig grej själv) och tänkte att vi bara skulle kolla en snabbis på solen, jorden och månen. Snabbtitten blev en långtitt och eleverna tyckte det var lika häfigt som jag.

Arbetet med trollet Trulle (där vi nu tagit oss till ord) går även det i temat rymden, så mycket som möjligt. Jag har skrivit en liten historia om Trulle som åker på rymdresa och för varje kapitel har eleverna fått olika uppgifter att utföra. Sista uppgiften blev att de två och två skulle hitta på ett slut på berättelsen. De ritade slutet på ett papper som vi fotade och la in i Bookcreator.

Precis som i förra blogginlägget lyckas jag inte ladda upp några bilder och därför blir det ännu ett trist inlägg med enbart text. Bilder och mer information kring vad vi gör finns på vår egen blogg: alterdalensförskolan.wordpress.com

Mvh Josefin