Kommentarer och reflektioner till Leif Strandbergs bok ”Vygotskij i praktiken”.

12 12 2013

”Det är genom faktiska samspel barnet kommer i kontakt med det som går att veta. I detta spelar språket en viktig roll. Det är genom språkliga samspel som barnet får kontakt med och förvärvar det sociala verktyg vi kallar språk. Det är dessa språkliga verktyg som barnet sedan omformar till instrument för sitt tänkande.”(”Vygotskij i praktiken”, s.48, 2009)
Dessa språkliga samspel som beskrivs ovan tycker jag man möter dagligen när man arbetar med Asl. De språkliga verktyg som barnen erhåller genom att samspela som de gör när de arbetar med Asl främjar givetvis deras tänkande. Jag anse dock inte att det stannar enbart vid att utveckla sitt tänkande. De språkliga verktygen främjar även det viktiga samspelet med andra. Man kan säga att det ena föder det andra. Förekommer inte det språkliga samspelet utvecklar inte barnen de språkliga verktyg som är så viktiga för att ett sådant språkligt samspel ska fungera.

”Barnet möter något som är betydlig över dess förmåga men likafullt utövar inflytande för dess utveckling och medverkar till att det kan agera långt utöver sin aktuella, individuella förmåga. Barnet gör vad de inte kan.” (Vygotskij i praktiken”, s.52)
Med Asl så är detta möjligt. Barnen skriver många gånger berättelser/sagor/texter som de kanske egentligen inte skulle klara av men som de ändå fixar tillsammans med si skrivarkompis och det rätta verktyget, i detta fall datorn. Man kan säga att de då befinner sig i en sådan där utvecklingszon som Vygotskij förespråkar.


Actions

Information