Citat ur Leif Strandbergs Vygotskij i praktiken

12 12 2013

S 13. Kort och gott, den framgångsrika elevens mest utmärkande kännetecken är aktivitet
Jag håller helt med Leif Strandberg i hans reflektion kring att de elever som är mest aktiva är de som är mest framgångsrika. De elever som ägnar tid åt sitt lärande är de som lyckas bäst. Men hur ska man lyckas fånga upp de elever som inte är lika aktiva? Hur gör man med den elev som inte har lika bra kontakt med sin lärare, som inte samtalar lika mycket med vuxna och kamrater, den som inte placerar sig strategiskt i klassrummet för att på bästa sätt lära utan kanske hellre placerar sig enligt en strategi om att slippa synas och delta? De elever som aldrig frågar eller aldrig vill svara på en fråga utan mest bara sitter av tiden, hur gör man med dem för att öka deras aktivitet? Det är nog en av de största utmaningarna jag stött på, under min korta period som lärare. Att fånga elever i deras intressen och där de befinner sig är ju ett sätt att gå till väga men hur gör man då när det finns vissa områden man är tvungen att arbeta med i skolan. Finns det till exempel en flicka vars största intresse är hockey – ja, då kan man antagligen anpassa en hel del av skolarbetet för att det ska passa och locka henne. Exempelvis läsandet av böcker, skrivuppgifter, engelska och en hel del matematik går att anpassa efter den flickans intresse. Men när man kommer till området där vi ska lära oss om till exempel olika religioner, då är det inte lika lätt att anpassa arbetet efter varje elevs intressen. Hur gör man då?
Jag har själv inga riktiga svar på mina frågor och mina egna reflektioner men jag tror ändå någonstans att om man varierar sitt undervisnings/arbetssätt – använder olika verktyg och metoder och inte fastnar i samma mönster – och är engagerad i ämnet själv som lärare så smittar nog detta av sig på i alla fall några elever och något arbetssätt eller några verktyg kan alltid passa någon elev.

Sid 55 Läraren berättar: Det är en tröst det Vygotskij säger att det inte gör något att det jag säger till att börja med befinner sig huvudet högre än eleverna
Det här är något jag som lärare behöver tänka på och bli bättre på. Jag har lätt för att förenkla saker kanske lite för mycket. I vissa fall tror jag att det är bra att ”skala av” och förenkla för att eleverna ska kunna uppfatta det vesäntliga och kärnan inom området. När jag däremot läser en bok för eleverna är det ju otroligt onödigt att ändra lite svårare ord till ord som jag är säker på att de kan och förstår. Jag är medveten om att jag gör detta och brukar försöka läsa alla ord som de står, även de svåra, för att sedan förklara för eleverna vad de betyder. Dock är det något jag behöver bli ännu bättre på för fortfarande sker det utav bara farten att jag ändrar i texten under tiden jag läser. I en saga eller i en bok gör det ju dessutom ingenting om eleverna inte förstår precis alla ord. Sammanhanget och bokens helhet framgår ändå även om de missar något ord.


Actions

Information