Citat och kommentarer

14 10 2013

Citat ur Erika Lövgrens Med datorn som skrivverktyg

”När pennan är första skrivverktyg blir bokstavsformerna för vissa av eleverna hopplöst kantiga och fastän vi övade gång på gång och år efter år skedde ingen vidare utveckling.” s 13

Tanken som slår mig när jag läser Erikas bok och citat som detta är vilken frustration handskrivningen måste framkalla för de elever som har det jobbigt att forma bokstäverna. För dessa elever sätter själva processen att forma bokstäverna stopp för skrivlusten och berättandet, det som enligt mig egentligen borde vara i fokus. Datorn fungerar då som ett perfekt verktyg för att eleverna ska slippa kampen om att forma bokstäver innan de är redo för det. Är syftet att eleverna ska skriva en berättelse eller liknande finns ingen anledning till varför eleverna ska sitta och traggla på med formandet av bokstäver. Den träningen kan man lägga in vid andra tillfällen.

”I andra fall handlar en otydlig handstil om att eleven vill kamouflera andra tillkortakommanden genom att skriva slarvigt och oläsligt. Det kan till exempel vara svårigheter med att stava.” s 113

Här känner jag mig träffad. Som liten var jag otroligt noga med handstilen och ville hemskt gärna skriva snyggt, prydligt och rätt. Problemet var att jag ibland kunde känna mig osäker på stavningen, precis som Erika tar upp i sitt exempel, och detta doldes rätt enkelt med att man slarvade med handstilen. Jag minns hur jag ibland skrev ordet jag var osäker på så hårt jag kunde med blyerts, suddade så att det blev helt svart och kladdigt på papperet och sedan skrev jag ordet slarvigt igen. Allt för att dölja för läraren och andra att jag inte visste hur det stavades. Även idag förföljer den där stavningen mig och trots att jag nu vet hur de allra flesta vanliga ord stavas så finns osäkerheten ändå kvar och jag är till exempel extremt noga med att sådant jag skriver offentligt (facebook, instagram) blir rätt stavat. Tack och lov är det idag otroligt lätt att kontrollera stavningen med hjälp av antingen skrivprogram eller internet. En enkel googling så får man upp den korrekta stavningen. Den strategin fungerar för mig och kommer säkerligen fungera för eleverna som föds in i samhället med dator, surfplattor och smartphones. Alla sätt som man kan utnyttja dessa verktyg är bra och man lär sig ju faktiskt mer av att ta reda på hur ett ord stavas genom skrivprogram eller google än att man försöker dölja dem med dålig handstil.

”Det är viktigt att övning är just övning. Eleverna ska inte behöva sudda och göra om” s128

Detta tycker jag är en jätteviktig del i träningen när eleverna ska lära sig skriva bokstäverna. Nu har jag själv inte arbetat så länge, i och med att jag blev färdig lärare januari 2013, men av det jag sett när jag varit ute på VFU och vikarierat tycker jag att det varit för mycket fokus på att alla bokstäver eleverna skriver när de övar ska vara korrekta. Vissa elever får sudda och göra om i all oändlighet vilket självklart gör att eleverna blir frustrerade och uttråkade. Precis som Erika skriver är de misslyckade bokstäverna viktiga för att kunna se vad man bör göra annorlunda men också för att se framstegen i sin utveckling.

Citat ur Arne Tragetons Att skriva sig till läsning

”Den enorma ökning i informationsflödet som vi upplevt under 1990-talet, inte minst genom bruket av bibliotek och Internet, gör ett skapande arbetssätt centralt, oavsett arbetsområde.” s 18

Både för eleverna och den privata människan finns oändliga möjligheter att snabbt och enkelt hitta information och svar på olika frågeställningar. Hur ofta googlar man inte själv så fort man undrar över något. Idag frågar många ofta sin vän google innan man till exempel vänder sig till sjukvården. Det är i min åsikt helt suveränt men kräver desto mer av pedagogen då den måste lära sig att släppa på kontrollen, eleverna vet ofta mer än oss, och vägleda eleverna i den djungel av information som man bör granska kritiskt. De måste få lära sig att sålla bland informationen och få veta hur man kan veta om något man läser på internet verkligen stämmer eller inte. Vilka källor är säkra?

”..den största faran är enligt min mening att det bara är 0,1% av folket som yttrar sig i muntliga och skriftliga inlägg och diskussioner i media som TV, dagstidningar, video, Internet eller böcker..” s 40

För det första måste det ju vara så att den siffran har stigit enormt under de senaste åren i och med facebook, twitter, instagram, bloggar osv. Vidare skriver Arne att det är viktigt att uppmuntra eleverna till att uttrycka sina uppfattningar och åsikter i muntlig och skriftlig form. Som det ser ut idag med alla offentliga forum på Internet bör vi dessutom lyfta det negativa kring detta. När man uttrycker sig i text ska man vara väldigt försiktig med hur och vad man skriver. I en skriven text kan aspekter som tonfall och kroppspråk inte vägas in och därför kan det skrivna lätt missuppfattas av de som läser det. Att vara anonym på Internet kan säkert vara bra i vissa samanhang men detta leder tyvärr dessutom till att folk vågar tycka och säga sådant som de egentligen inte vill stå för i verkligen livet, människor kan bli sårade. Viktigt att poängtera är dessutom att sådant men publicerar och lägger upp alltid finns kvar. Man bör alltid tänka sig för innan man skriver eller lägger upp bilder på internet.

”Det verkar som att barnen kan engagera sig timmar i sträck, men koncetrationsförmågan har faktiskt försämrats från tio till fem sekunder under de senaste tjugofem åren på grund av att klippfrekvensen på TV, video och datorspel har fördubblats”. Sid 31

Det här tyckte jag var intressant då det är något jag själv funderat över. Barn idag (inte alla såklart) orkar inte sitta och sitta på till exempel en film som inte hela tiden visar ”action” av olika slag – där det hela tiden händer något. Under sommarlovet visade vi till exempel Teskedsgumman på morgonen för fritidsbarnen. Nästan ingen av eleverna (6-9 år) hade tålamod att sitta och titta genom ett avsnitt (julkalenderavsnitt). Redan innan jag läste citatet ovan så har jag funderat över varför det är på det sättet. Så som jag minns det så orkade jag sitta betydligt längre än eleverna idag klarar av men så tänkte jag att jag kanske minns fel eller att jag var lite ”speciell”, jag har alltid tyckt om att se på TV och roats av det. Funderingar som kommer nu när jag läser Arnes citat är vad minskningen av koncentrationsförmågan innebär för barnen och eleverna? Vad innebär detta för undervisningen?

 


Actions

Information