Med datorn som skrivverktyg, en bok av Erica lövgren

26 11 2012

Det står så mycket vettigt i denna bok och jag har fått många tips och ideer om hur jag kan arbeta med ASL. Här kommer mina tre citat.

(s.32) När datorn är det naturliga skrivverktyget i skolan kan man gott och väl vänta till årskurs 2 med att öva in hur man på bästa sätt formar bokstäverna med pennan.

Hur många gånger har man inte hört och sett hur lusten till skapande försvinner bara pga att det är svårt att skriva bokstäver. Som det står i boken ”det gör till och med ont under fötterna”ibland när barnen skriver. Att få lockas med och känna att man kan skapa utan att direkt hamna i motstånd. Nu jobbar jag i en förskoleklass och det där med att skriva för hand är verkligen inte lätt. Barnen skriver för hand i en dagbok (med pedagogers hjälp naturligtvis) men lusten att skriva är inte alls lika stor som när vi jobbar med datorerna. Jag önskar att vi hade möjlighet att jobba med fler datorer samtidigt vid fler tillfällen.

(s.40) Att genomföra en stor förändring måste få ta tid och det kan vara klokt att ta det bit för bit i små steg.

Jag uppleveren hel del stress från barnens sida när vi jobbar med ASL, att vänta medan den andre letar efter en bokstav är jobbigt… Att de hela tiden är på varandra om att det ska gå snabbt och att man ska slå så mycket på datorn som möjligt istället för att lyssna vad rösten säger när man trycker på en speciell tangent. Helst vill de att jag ska logga in åt dem eftersom det tar så lång tid, och att spara det man skrivit är inte heller intressant, ”gör det du fröken” säger de och är redan på väg innan jag hinner ropa dem tillbaka. Jag läste någonstans att de använde en hel lektion till att logga in och ut, det kanske vore något att prova för oss. Vi kan inte heller skriva ut våra alster från vår dator så det måste göras från personalkontoret så barnen missar den proceduren (som kanske är roligast?).

(s.26) Få sjuåringar är intresserade av att stå bredvid och titta på när kompisen skriver om sin mamma. De blir passiva och riktar sin uppmärksamhet mot annat i klassrummet.

Det är självklart att det blir både ointressant och jobbigt att stå bredvid och vänta, att ”skriva i kors” är ju en himla bra ide, detta ska jag ta och prova tillsammans med barnen.

Barbro Berggren, förskoleklassen Sjulsmark.